Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner. Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som det som egentligen är funktionella reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika uttryck på lidande som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykiskt lidande och dess olika uttryck och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för både våra medmänniskor och för samhället.

Ensamhet i sena tonåren kopplas till ökad psykisk ohälsa – Mad in Sweden

En ny svensk studie visar att ensamhet vid sena tonåren är kopplad till en ökad risk för depression och ångest i tidiga vuxenår. Forskarna menar att övergången till vuxenlivet är en särskilt sårbar period och att tidiga insatser mot ensamhet kan vara viktiga för att förebygga psykisk ohälsa.

Unga som känner sig ensamma vid 18 års ålder löper en ökad risk att drabbas av depression och ångest i tidiga vuxenår. Det visar en ny studie från forskare vid Stockholms universitet, som följt en nationell kohort födda 2001.

Genom att kombinera enkätdata med registeruppgifter har forskarna kunnat undersöka både självrapporterade symtom och kliniska diagnoser under övergången från ungdom till vuxenliv. Resultaten visar att omkring 14 procent upplevde ensamhet vid 18 års ålder — och att dessa personer i högre grad diagnostiserades med depression och ångest vid 19–20 års ålder samt rapporterade fler symtom vid 21 års ålder.

Läs hela artikeln >>