24 jan 7 000 dagar
Vi tror lätt att vi har all tid i världen. Men när man räknar efter krymper livet till något mycket mer konkret: dagar. Och plötsligt står frågan där, stilla men tydlig: Vad vill jag använda mina dagar till?
Enligt Folkhälsomyndigheten är medellivslängden i Sverige runt 83 år. Det är ungefär 30 000 dagar. Av dessa utgör cirka 5 500 dagar vår barndom och tidiga ungdom, fram till 15-årsåldern. Räknar vi tiden efter det som vårt vuxna liv skulle vårt vuxenliv alltså bestå av cirka 24 500 dagar.
Sömn, arbete, fritid och logistik
Av de 24 500 dagar som utgör vårt vuxna liv ägnar vi ungefär en tredjedel, det vill säga cirka 8 000 dagar, åt sömn och vila. Då återstår 16 000 dagar, som i sin tur i regel är jämnt fördelade mellan arbete eller en sysselsättning (8 000 dagar) och fritid (8 000 dagar).
Enligt Statistiska centralbyrån (SCB) och undersökningar i Europa ägnar vi 2–3 timmar dagligen åt ”vardagslogistik”, sådant som hushållsarbete (mat, disk, städ, tvätt), inköp, planering och ”fix”. Av vårt vuxna liv är det cirka 1 500 dagar.
Kvarstår 14 500 dagar, fördelade på arbete och fritid.
De dagar vi har
Förutsatt att vi har möjlighet att arbeta eller sysselsätta oss med sådant som skänker oss glädje och mening och är i linje med vårt syfte i livet, är det alltså dessa 14 500 dagar som vi har till vårt förfogande för att leva det liv vi vill leva. Vid annat fall går 8 000 av dessa dagar till ett arbete eller annan sysselsättning som ”enbart” ska vara vår försörjning.
Kvarstår 6 500 dagar.
Om det är dessa dagar du har – vad skulle du då vilja använda dem till?
Vad vill jag?
Jag fyller 50 år i år.
Jag har alltså brukat cirka 12 500 av mina 24 500 dagar av vuxenlivet. Förutsatt att jag får leva tills jag blir 83 år så har jag cirka 12 000 dagar kvar. Av dessa kommer jag att sova cirka 4 000 dagar och ägna cirka 1 000 dagar åt ”vardagslogistik”.
Jag har 7 000 dagar kvar.
Vad ska jag göra av dessa? Det är frågan.
Somliga kanske upplever denna typ av resonemang som ångestskapande eller som ett tecken på en nalkande 50-årskris. Jag upplever varken ångest eller någon kris. Däremot känner jag att tiden är värdefull och att jag vill förvalta mina dagar väl.
Jag har under de senaste åren lämnat de flesta av mina engagemang och arbetsrelaterade sammanhang som utgjort en stor del av mitt liv. Detta för att ge plats åt något nytt att växa fram. Vad detta nya är vet jag ännu inte riktigt. Men jag känner tillit. Tillit till att det kommer att visa sig – så länge jag fokuserar på processen och inte bara på målen, så som jag gjort stora delar av mitt liv (en yrkesskada från elitidrotten, månntro?). På rutinerna och de stora och små tingen i vardagen som känns rätt i hjärtat.
Kanske är det just det som är vägen som är målet.
Livet är en spännande resa. Och det känns som att den bara har börjat.
Lasse Mattila