23 jan En dåres bekännelser – Mad in Sweden
Mad in Sweden, 2025-01-23
Av: Christopher Andersson
Eftersom vi inte är ensamma i världen, eller i varje fall inte så ensamma som vi önskar vara, har vi skyldighet att hålla våra explosioner under kontroll.
”Hur mår du?” Jag läser meddelandet två gånger. De små orden skriver han ganska obehindrat nu. Han är tio år och han har sett djävulen. Han har krupit upp i min famn och lagt huvudet mot mitt bröst. Han har backat undan ifrån mig, långsamt och med skräckens blanka ansikte som klär människor som tvingas välja mellan skräck och kärlek. Nu sitter jag på slutenvården igen. Skolan, Socialtjänsten och hans mamma står redo att fånga upp mina barn när de faller. Det har de gjort varje gång jag insjuknat. Men den här gången undrar de hur jag mår.
Läs Christopher Anderssons personliga berättelse i sin helhet >>