Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner. Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som det som egentligen är funktionella reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika uttryck på lidande som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykiskt lidande och dess olika uttryck och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för både våra medmänniskor och för samhället.

Emotionell orättvisa: Hur psykiatrin sjukförklarar och marginaliserar känslor – Mad in Sweden

Mad in Sweden, 2024-09-16

Psykiatrins tendens att stämpla icke-normativa känslor som störningar och sjukdomar bidrar till emotionell orättvisa, förvränger den känslomässiga självförståelsen och fördjupar ojämlikheten.

En växande kritik mot den moderna psykiatrin fokuserar på hur dess biomedicinska modell ramar in känslomässiga upplevelser – särskilt de som ligger utanför samhällets normer – som individuella dysfunktioner som ska behandlas snarare än som svar på komplexa sociala och miljömässiga faktorer. I en ny artikel som publicerats i Synthese konstaterar Zoey Lavallee och Anne-Marie Gagné-Julien från McGill University att detta synsätt vidmakthåller vad de kallar “affektiv orättvisa” och främjar en form av diskriminering som marginaliserar individer som stämplats som psykiskt sjuka. Något som i slutändan snedvrider hur vi förstår våra egna känslor.

Läs hela artikeln >>