Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner. Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som det som egentligen är funktionella reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika uttryck på lidande som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykiskt lidande och dess olika uttryck och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för både våra medmänniskor och för samhället.

Enskilda individers engagemang avgörande för förändringen

I veckan fick jag anledning att tänka på och samtala om personliga engagemangets betydelse för både individer och samhällsutvecklingen. När jag tänker på ämnet kommer jag också ofta osökt att tänka på två inspirerande aktioner som jag kom i kontakt med när jag flyttade till Sverige i början av 90-talet.

Den ena aktionen var ”Rädda Kynnefjäll”, en proteströrelse mot regeringens planer på att lagra använt kärnbränsle i berggrunden på Kynnefjäll i Bohuslän. Förutom att stoppa transporterna av myndigheters utrustning för provborrning på Kynnefjäll i april 1980, inrättade man en vaktstuga för att bevaka så att inga nya försök gjordes att provborra på fjället. Man bemannade stugan i 20 år (!) innan man i februari 2000 fick ett skriftligt löfte från dåvarande miljöministern, Kjell Larsson, om att inget kärnbränsle skulle förvaras på Kynnefjäll. Måndagen den 7 februari 2000, kl. 18.00, gick sista vakten av efter det som av många (bland annat Guinness Rekordbok) benämner som världens längsta demonstration.

Foto: Strömstads Tidning, 190802.

Den andra aktionen, genomförd av trädkramarrörelsen, ägde även den rum i Bohuslän och i Ljungskile. Detta som en protest mot regeringens planerade motorvägsbygge av E6 genom småsamhällena i Bohuslän. De hundratals demonstranterna som deltog i aktionerna genomförde ett flertal fredliga aktioner, bland annat genom att klättra i träden och ockupera skogsområden som skulle avverkas i samband med motorvägsbygget. Även om aktionen inte lyckades påverka byggandet av motorvägen (vilket rörelsen inte var emot i sig, utan hur och var motorvägen skulle gå) har kampen varit en inspirationskälla för många både i Sverige och utomland. Aktionerna slutade med att närmare 420 demonstranter blev dömda vid Stenungssunds tingsrätt för ohörsamhet mot ordningsmakten. Aktionen är på så sätt att betrakta som den största aktionen av civil olydnad i modern svensk historia.

Foto: Bohusläningen, 210906.

Efter samtalen om dessa två aktioner reflekterade jag över det personliga engagemangets betydelse för samhällsutvecklingen. Hur enskilda individers reflektioner och engagemang kan leda till folkrörelser som genomdriver bestående samhällsförändringar inom olika samhällsområden. Det finns åtskilliga exempel på detta både i Sverige och i världen. Exempel som både inspirerar och ingjuter hopp i vår samtid, som också innehåller sina utmaningar och sina frågor att kämpa emot och för.

För mig personligen har kampen för en bättre värld främst kommit att handla om frågor rörande utanförskap och psykiskt lidande, och om samhällets förståelse och bemötande av dessa fenomen. Vi har en lång väg att vandra (även) i dessa frågor, men jag känner en stor glädje, inspiration och tacksamhet över att få dela resan och kampen med många av er. Låt oss bli fler och låt oss gå samman. Tillsammans skapar vi förändring.

Lasse