18 dec Fotbollen skulle vara min biljett bort från utsattheten
Året var 1986. Fotbolls-VM i Mexiko. Ett VM som kom att ha en viktig betydelse för mitt liv och min utveckling när jag var liten. Egentligen var det först något år efter själva VM:et som jag berördes av både mästerskapet och av en viss Diego Armando Maradona.
Jag hade nyss börjat på högstadiet, och i vårt skolbibliotek fanns en bok vid namn ”VM-fotboll – Mexiko 1986”. Så fort jag fick tillfälle tog jag mig till biblioteket och trollbands av boken och alla dess bilder. Även om min dröm om att bli professionell fotbollsspelare hade väckts redan flera år tidigare, så vet jag att jag berördes på djupet av berättelserna och av Maradona. Hur fotbollen och hans barndomsdröm hade tagit honom från fattigdomen i utkanten av Buenos Aires till rampljuset och framgångarna på de stora arenorna. Så skulle det bli även för mig, tänkte jag. Att fotbollen skulle vara min biljett bort från utsattheten och den inre ensamheten som min pappas tidiga bortgång och min mammas pågående missbruk hade skapat. Och så kom det att bli.
Hur många barn och unga runt om i världen berörs av världsmästerskapet i Qatar vet jag inte, men jag tror det är många. Och även om det går (och bör) sägas mycket om den industri som fotbollen blivit så är det också viktigt att se den sociala och ibland livsavgörande betydelse som den har.
Jag skulle kunna berätta många anekdoter om fotbollens betydelse och inspiration för mig när jag var liten, men jag sparar dessa till andra tillfällen. Idag är det VM-final i fotboll.
Lasse Mattila