Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som ofta är normala, eller i alla fall förståeliga, reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika symtom som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykisk ohälsa och dess olika symtom och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för såväl enskilda barn, unga och vuxna, som för samhället och folkhälsan.

/Lasse Mattila

Bild från psykiatrin.

När ska Sverige ta till sig de mer hållbara perspektiven och de goda exemplen?

Den 1 september 2017 togs vårdens skyldighet att anmäla självmord som inträffat i anslutning till vårdkontakt bort. Detta efter att antalet Lex Maria-anmälningar ökat stadigt under de föregående åren. Under 2018, första året efter att vårdens skyldighet att anmäla självmorden togs bort, sjönk anmälningarna med 25 %.

Statistik över inkomna Lex Maria-anmälningar

Inspektionen för vård och omsorg (IVO), 2019.

Den 1 januari 2018 ändrades reglerna för Inspektionens för vård och omsorgs (IVO) utredningsskyldighet. Ändringen innebar bland annat att IVO inte behövde utreda ärenden som inte först anmälts och utretts av vårdgivaren. Resultatet blev en kraftig minskning av utredningar hos IVO.

Efter att under de senaste åren ha företrätt människor som farit illa inom den psykiatriska vården noterar jag att den så kallade patientsäkerheten urholkats till närmast en obefintlighet. Det jag mött av vårdgivarnas nonchalans och många gånger rena lagbrott bidrar inte bara till en närmast total rättsosäkert utan är också skrämmande om vi ser till människors grundläggande mänskliga rättigheter.

Jag skulle kunna skriva en bok tillsammans med de jag företrätt om maktobalanserna och utsattheten inom den psykiatriska vården. Om lagvidriga manipulationerna av journaler, om vårdgivarnas ointresse och otillgänglighet, om utan utredning ställda diagnoser, om invalidiserande övermedicineringar, om utan laglig grund genomförda tvångsåtgärder, och om vårdgivarnas ibland uppenbara lögner och förhalanden.

Även om det ibland är lätt att känna vanmakt och uppgivenhet är jag trots allt optimistisk när det gäller en hållbar förändring inom psykiatrins område. Det som bidrar till denna optimism är bland annat den folkrörelse som jag ser växa fram både internationellt i Sverige. En folkrörelse som börjar ställa frågor om nuvarande systemets (o)hållbarhet och ändamålsenlighet, och som börjar efterfråga mer hållbara perspektiv att förstå och avhjälpa människors lidande utifrån.

De hållbara perspektiven finns, liksom de goda exemplen. De handlar om att förstå människors problem och lidande i ett sammanhang. De handlar om att förstå att det vi idag betraktar som psykiska sjukdomar, störningar eller dysfunktioner i själva verket är funktionella reaktioner på livets påfrestningar.

Allt finns. Forskning, den så kallade vetenskapliga evidensen, erfarenhetskompetensen och människors vittnesmål, de goda exemplen och den beprövade erfarenheten. Frågan är bara när Sverige är mogen för att ta till sig dessa.

Lasse