Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som ofta är normala, eller i alla fall förståeliga, reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika symtom som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykisk ohälsa och dess olika symtom och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för såväl enskilda barn, unga och vuxna, som för samhället och folkhälsan.

/Lasse Mattila

Varför följer Socialstyrelsen inte sin värdegrund? – Mad in Sweden

Mad in Sweden, 2021-08-15

Det finns olika synsätt att förstå och förklara den alltmer vanliga diagnosen AD/HD.  I Sverige är för närvarande den neuropsykiatriska förklaringsmodellen den enda som myndigheterna accepterar. Den förenas oftast med en föregiven kemisk obalans som kräver farmakologisk behandling.

Mot detta synsätt står en stress-sårbarhetsmodell som anger att det finns många risk- och orsaksfaktorer som kan påverka AD/HD symtom hos den enskilde individen. En sådan förståelse kräver noggrann individuell utredning för att avgöra vad som är bästa behandling.

Under senhösten 2000 blev Tomas Ljungberg tillfrågad om han skulle kunna tänka sig att för Socialstyrelsens räkning mot ersättning göra en genomgång DAMP/ADHD-litteraturen för att lämna en så kallad second opinion i frågan om det var biologiska eller psykosociala omständigheter som orsakade DAMP/ADHD. Ljungberg lämnade sin rapport i början av maj 2001: ADHD hos barn och ungdomar – diagnostik, orsaker och farmakologisk behandling.

Läs hela artikeln här.