Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner. Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som det som egentligen är funktionella reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika uttryck på lidande som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykiskt lidande och dess olika uttryck och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för både våra medmänniskor och för samhället.

Förändringen är på väg

Igår deltog jag i ett inspirerande online-event, ”Change is coming!”, arrangerad av Jo Watson och “A Disorder for Everyone” (AD4E). Bland medverkarna under eftermiddagen fanns banbrytande Dr. Lucy Johnstone och Prof. Mary Boyle, huvudförfattarna till den av brittiska psykologförbundet, BPS, publicerade ”The Power Threat Meaning Framework” (PTMF), ett icke-diagnosstyrt ramverk för förståelse och behandling av det vi kallar psykisk ohälsa. Medverkade gjorde även Prof. Sami Timimi, som också nyligen skrivit en diagnoskritisk bok, ”Insane Medicine”, om hur industrin runt psykisk ohälsa skapar kontraproduktiva och skadande behandlingsfällor och hur man kan undvika dessa.

Några av (tidigare och nya) reflektionerna från eftermiddagen;

  • De idag dominerande (biomedicinska) modellerna att förstå människors lidande skapar stora problem i samhället.
  • Det finns en uppenbar skillnad mellan medicinska diagnoser och psykiatriska diagnoser, där psykiatriska diagnoser vare sig kan förklara uppkomsten av symtomen eller hur dessa ska avhjälpas/kunna hanteras på ett hållbart sätt.
  • De symtom som ofta föranleder psykiatriska diagnoser, så som ADHD, autismspektrumstörning och depression, har inget med genetik, hjärnans konstruktion eller kemiska obalanser att göra.
  • De modeller vi väljer att använda för att förstå det mänskliga lidandet har en avgörande betydelse för både förståelsen och våra insatser, samt därigenom också för utfallet av insatserna.
  • Språket vi använder idag kring psykisk ohälsa skapar inte bara maktobalanser utan även individualiserar och sjukförklarar ofta förståeliga reaktioner på livets påfrestningar. Något som i sin tur skapar ineffektiva och kontraproduktiva insatser med ofta ett livslångt lidande som resultat.
  • Dagens dominerande biomedicinska modell med dess uttryck och kliniska praktik (psykiatrin) är kontraproduktiv och avhumaniserande.
  • Vi behöver omformulera problembeskrivningen vid psykisk ohälsa och beskrivningen av vad det innebär att vara människa, om vi vill skapa hållbara insatser vid mänskligt lidande.
  • Främsta orsaken till psykisk ohälsa är kopplat till makt och maktobalanser.
  • Det vi idag benämner och definierar som ”psykiska störningar” är alltid markörer för maktobalanser.
  • Att förändra vårt språk vid beskrivningarna av det mänskliga lidandet utgör grunden för förändringen gällande vår kollektiva (och individuella) förståelse av lidandets och utsatthetens olika uttryck. Vi behöver inte använda ett ”medicinskt/psykiatriskt” språk för att beskriva och förstå, snarare ett mellanmänskligt och empatiskt.

Önskar er alla en trevlig helg!

Lasse

#adisorder4everyone #changeiscoming #PTMFramework #psykiskohälsa #återhämtning