28 jan Nedtrappning av psykofarmaka – ett meningsfullt inferno – Mad in Sweden
Mad in Sweden, 2021-01-28
Av Julia Green
För fem veckor sedan ville jag ringa psykiatrin. Jag ville skrika i luren att jag har så mycket ångest att jag går sönder och vill försvinna från jordens yta, och jag orkar inte en sekund till i det här infernot. Hjälp mig! Inferno var det ord jag upprepade för familj och vänner som orkade lyssna, det beskrev mitt tillstånd bäst. Frågan var: hade jag varit med om något fruktansvärt, hade jag fått ett ”bipolärt skov” eller hade jag trappat ned min antipsykotiska medicin? Det sista är förstås sant. Jag hade trappat ned Seroquel med 12,5% (det var det minsta jag kunde med de tablettstyrkorna som finns) och gått från att vara nöjd med livet till att i varje sekund önska bort samma liv.
Jag ringde inte till psykiatrin, som antagligen hade skickat mig direkt till slutenvården ännu en gång. Jag tog istället hjälp av människor i min närhet för att uthärda utsättningssymtomen som klingade av efter några veckor. Hade jag inte vetat det jag vet idag om nedtrappning hade det varit omöjligt för mig att särskilja dessa symtom från ett ”bipolärt tillstånd”.
Läs hela artikeln här.