06 okt Vardagens mörker och ljus och tacksamheten för livet – Mad in Sweden

Mad i Sweden, 2020-10-06

Av Diana Boman

Barn som växer upp med våld i hemmet har vårdnadshavare som inte förstår eller har insikt i våldets påverkan på barn. Jag vill med min historia, i denna berättelse visa er vad som kan ske med de våldsutsatta barn som inte fångas upp av oss vuxna under barndomen. Under hela denna berättelse så har jag försökt att beskriva min upplevelse av hur allt varit, hur jag upplevt mitt liv, från mitten av 70-talet när jag föddes fram tills idag. För att du skall få ta del av mina tankegångar, känslor och upplevelse som våldsutsatt.

Vitsen med min historia är inte att svartmåla våldsutövarna i mitt liv eller kränka någon.  Jag har valt att utelämna en hel del av det grövsta våldet som jag varit utsatt för, även detaljer. Eftersom syftet med berättelsen är att se och förstå vidden av vålds påverkan samt konsekvenserna av våldet under uppväxttid och in i vuxenlivet. Vill också säga att jag var inget besvärligt barn, inte utåtagerande, jag var väldigt snäll. Om någon hade haft kunskap att fånga upp mig som barn så hade jag kanske sluppit 30 års lidande som konsekvens av våldet. Än idag saknas den kunskapen inom skola, BUP och vuxenpsykiatrin.

Många barn i vårt land har påbörjat vandringen på den stig jag gick på, en stig kantad av våld som formade mitt psykiska liv och sedan förstörde så mycket mer än vad man kan tro. Många vuxna människor är kvar i våldet eller i sina katastroftankar på grund av att de gått på samma stig som mig, ibland utan att veta varför (utan insikt i vad som format dem), utan att veta att det inte är deras fel eller att de kan bli läkta – utan piller.

Läs hela inlägget här.