Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner. Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som det som egentligen är funktionella reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika uttryck på lidande som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykiskt lidande och dess olika uttryck och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för både våra medmänniskor och för samhället.

Fler läkare löser inte psykiatrins problem

Läste tidigare i somras en artikel [1] i Dagens Nyheter om att bristen på läkare orsakar långa köer till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP), och att detta resulterar i en enligt artikeln problematisk situation vad gäller att få ett första besök och för att få påbörja en fördjupad utredning eller behandling. Efter att ha arbetat med utsatta barn och unga i drygt 25 år, ser jag de främsta behoven inom psykiatrin inte vara fler läkare och fler psykiatriska utredningar. Snarare ser jag behoven handla om ökad kompetens och själva kunskapssynen kring psykisk hälsa.

Den diagnosticerade psykiska ohälsan, liksom förskrivningen av psykofarmaka, har ökat kraftigt bland barn och unga under de senaste åren. En utveckling som påvisar otillräckligheten i dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade kunskapssyn när det gäller både förståelse och behandling av psykisk ohälsa. Att rekrytera flera läkare i syfte att korta de långa köerna till BUP löser inte psykiatrins främsta problem idag, nämligen den på många håll bristande kompetensen och kontraproduktiva kunskapssynen kring psykisk ohälsa.

Bredare perspektiv nödvändiga för förändring

Det sägs att om vi gör som vi alltid har gjort, kommer vi också att få samma resultat som vi alltid har fått. För att få till stånd en hållbar positiv förändring när det gäller barns och ungas psykiska hälsa behöver vi förstå fenomenet utifrån ett bredare perspektiv än vad dagens dominerande biomedicinska och farmakologiskt inriktade kunskapssyn möjliggör. Att vidga perspektiven kring psykisk ohälsa är inte bara nödvändigt för att vi ska kunna vända den negativa trend som svensk barn- och ungdomspsykiatri befinner sig i sedan länge, utan efterlyses även av FN som till och med uppmanar till en global revolution gällande attityder och kunskapssyn inom psykiatrin. [2]

Att utgå från en bevisligen kontraproduktiv kunskapssyn kring psykisk ohälsa leder per automatik till ineffektiv vård och förlängda vårdförlopp, samt till onödigt mänskligt lidande för våra barn och unga. Ett tydligt exempel på detta är det faktum att 95 % av våra komplext traumatiserade barn uppfattas lida av något annat än ett posttraumatiskt tillstånd, [3] vilket påverkar såväl behandlingsvalen, vårdförloppen och våra barns möjligheter till återhämtning. Sett utifrån både barnrätts- och ett patientsäkerhetsperspektiv är detta givetvis förkastligt.

Psykiatriska diagnoser vetenskapligt meningslösa

Att diagnosticera livets påfrestningar hjälper sällan våra barn och unga och deras familjer att hantera de utmaningar och svårigheter som de upplever i livet och i vardagen. Ännu mindre hjälper det oss att ta itu med de mer strukturella och samhälleliga orsakerna till psykisk ohälsa. Enligt en nyligen publicerad artikel i Psychiatry Research är psykiatriska diagnoser dessutom vetenskapligt meningslösa när det gäller att förstå och behandla psykisk ohälsa.

För att kunna förstå och behandla de olika symtom som vi idag betecknar som psykisk ohälsa behöver vi förstå symtomens bakomliggande orsakssamband, både de individuella och de strukturella. Detta kan vi aldrig göra med hjälp av psykiatriska diagnoser. När det gäller psykiatriska diagnoser tenderar dessa snarare att patologisera och individualisera förståeliga reaktioner på livets påfrestningar och strukturella och samhälleliga problem.

Att regionerna utifrån psykiatrins rådande svårigheter börjat köpa in externa utredningstjänster så som verksamhetschefen på BUP i Region Jönköping, Carina Vestergren, nämner i artikeln, kan möjligen bidra till en kortsiktig avlastning kring ”tillgänglighetsproblematiken” inom BUP. Däremot ser jag en stor risk att köpandet av externa utredningar bidrar, inte bara till att befästa en redan kontraproduktiv kunskapssyn gällande psykisk ohälsa, utan även till en ökning av en redan rådande diagnostisk inflation. Något som vi också kunnat se, höra och läsa i media under senaste tiden. [4] Utifrån psykiatriska diagnosticeringens godtycklighet och rättsosäkerhet ser jag även en risk för att den av Socialstyrelsen rapporterade regionala ojämlikheten gällande psykisk ohälsa [5] och psykiatrisk vård [6] ökas ytterligare genom privata utredningsenheternas inträde på marknaden.

Psykiatrin saknar svaren på frågorna kring psykisk ohälsa

Med tanke på att psykiatriska diagnoser ofta stigmatiserar och skadar mer än de hjälper behöver vi nya, mer holistiska perspektiv, för att förstå och behandla våra barns och ungas emotionella och psykiska lidande. Vi behöver fler kontextuella och tvärvetenskapliga perspektiv och lösningar på de problem som BUP med sin ofta reduktionistiska kunskapssyn reproducerar och blir en del av. BUP, och psykiatrin i allmänhet, varken kan eller har kompetens för att lösa de individuella eller strukturella problem som bidrar till den idag skenande psykiska ohälsan bland våra barn och unga.

Politiskt agerande nödvändigt

Utifrån den ökande psykiska ohälsan och BUP:s svårigheter att tillgodose de rådande behoven kan vi ställa oss frågan om det verkligen är BUP, fler läkare, fler psykiatriska utredningar, fler diagnoser, och mer psykofarmaka som våra barn och unga behöver. Sett utifrån den rådande situationen och bristande patientsäkerheten inom just psykiatrins område är jag inte alls säker. I en dansk registerstudie av närmare 2 500 självmord [7] konstaterade man att ju närmare kontakt patienten hade haft med psykiatrin, inklusive psykiatrisk tvångsvård, desto sämre var utfallet. Oavsett om vi ska arbeta för att kompetensutveckla och kvalitetssäkra dagens psykiatri eller arbeta för mer hållbara alternativ utanför den så kallade etablerade psykiatriska vården, känns även det politiska agerandet i frågan nödvändig. Faktum är att ett paradigmskifte, eller revolution som FN benämner det, aldrig varit mer angeläget än nu. I alla fall inte om vi menar allvar med att vilja efterleva FN:s barnkonventionens intentioner och med att vilja främja psykiska hälsan bland våra barn och unga.

Lasse Mattila

 

[1] Brist på läkare bakom långa köer till bup. Dagens Nyheter, 2020-07-23.

[2] World needs ”revolution” in mental health care – UN Rights Expert. United Nations Human Rights – Office of the High Commissioner, 2017-03-28.

[3] Mattila, L. Emotionell smärta orsaken till psykisk ohälsa. Lasse Mattila, 2020-06-03.

[4] Hundratals barn kan ha fått felaktiga diagnoser. Sveriges Radio P4 Dalarna, 2020-02-19.

[5] Socialstyrelsen. Regionala skillnader I psykisk ohälsa bland barn och unga vuxna. Socialstyrelsen, 2017-12-29.

[6] Socialstyrelsen. Psykiatrisk vård och behandling till barn och unga – Öppna jämförelser 2019. Socialstyrelsen, december 2019.

[7] Hjorthöj CR., Madsen T, Agerbo E, et al. Risk of suicide according to level of psychiatric treatment: a nationwide nested case-control study. Soc Psychiatry Psychiatr Epidemiol 2014, 49: 1357-1365.