Att trappa ner och sätta ut psykofarmaka

01 jan Att trappa ner och sätta ut psykofarmaka

Posted at 07:30h in Debatt by 303051_minna

Uppdaterad 2024-02-12

Förskrivningen av psykofarmaka, särskilt till barn och unga, har ökat explosionsartad under de senaste åren. Idag förskrivs psykofarmaka till barn, unga och vuxna i alla åldrar, från spädbarn till våra allra äldsta. Resultatet av förskrivningarna blir inte alltför sällan en livslång psykiatrisk medicinering till ett mycket högt pris, både mänskligt och ekonomiskt. Att trappa ner och sätta ut psykofarmaka kan ibland vara en svår process, men med rätt stöd fullt möjligt.

Att få psykofarmaka utskrivet är mycket enkelt, men att sedan sluta med preparaten kan ibland vara mycket svårt. Jag har under de senaste åren bevittnat hur barn och unga får psykofarmaka förskrivet redan under första kontakten med hälso-och sjukvården. Utöver att informationen om psykofarmakas möjliga bi- och skadeverkningar utelämnas närmast helt av förskrivande läkare, och det saknas också ofta en plan för hur nedtrappningen av läkemedlen ska se ut. Även vid fall där en sådan plan finns upplever jag ofta kunskapen hos de medicinskt ansvariga som mycket bristfällig, vilket ofta resulterar i att ned- och utsättningen blir en mycket svår process för den enskilde.

Bristande kunskap om psykofarmaka och nedtrappning

Sett till det faktum att psykofarmaka ger farliga och svåra biverkningar, är beroendeframkallande och försämrar livskvalitet (gäller såväl barn, ungdomar som vuxna), borde frågan om nedtrappning vid påbörjad läkemedelsbehandling vara en självklarhet. Tyvärr upplever jag ofta att psykiatrins och övriga hälso- och sjukvårdens kunskap om både psykofarmaka och framförallt nedtrappningen och utsättningen av psykofarmaka är minst sagt bristfällig, ofta närmast helt obefintligt. Okunskapen leder ofta till antingen ett motstånd för nedtrappningen i sin helhet, eller till mycket svåra nedtrappnings- och utsättningssymtom för den enskilde. Detta då den av psykiatrin eller hälso- och sjukvården rekommenderade successiva dossänkningen ofta är feldimensionerad och sker mycket snabbare än vad kroppen hinner anpassa sig till. För att nedtrappningen och utsättningen ska bli så säker som möjlig landar mycket av (oftast hela) ansvaret på enskilda barn och unga, och framförallt föräldrar. Ett ansvar som ofta bli inte bara orimligt utan även övermäktigt att bära.

Kunskapen finns och behöver spridas

För att nedtrappningen och utsättningen av psykofarmaka ska bli både säker och hållbar som möjligt, blir det som sagt ofta upp till barn, unga och föräldrar att skaffa sig behövliga kunskaper om hur processen ska gå till. Det finns mycket kunskap att hämta, inte minst bland olika patientgrupper med bred erfarenhet av psykofarmaka, men även bland professionella som arbetar med frågorna.

Tyvärr blir kunskapsinhämtningen ofta en mödosam process, vilket också understryker behovet av att sprida den kunskap som finns på ett lättillgängligt sätt till både allmänheten och till enskilda, men även för de professionella som i sina olika roller möter barn och unga (och givetvis även vuxna) med psykisk ohälsa och en pågående psykofarmakabehandling.

Jag har här försökt att samla lite av den kunskap som jag mött under de senaste åren när det gäller en säker nedtrappning och utsättning av psykofarmaka och förmedla denna i denna artikel. Det jag skriver i artikeln är inte att betrakta som några personliga rekommendationer eller handfasta råd, utan snarare som inspiration i egna sökandet efter kunskap i ämnet. Jag vill också vara tydlig med att artikeln inte syftar till att uppmana någon att sluta med psykofarmaka, utan är avsett att vara en inspiration för den som överväger eller bestämt sig för att göra det.

När det gäller de personer och verksamheter som jag nämner i denna artikel och i lästipsen längst ner så har jag personlig erfarenhet av en del av dessa medan andra är aktörer som jag mött enbart ytligt i mitt eget kunskapssökande. Då mycket av förändringsarbetet även inom detta område bygger på förtroende och personlig relation, vill jag uppmana dig som läsare att själv skaffa dig en egen uppfattning för att se vad som kan passa för just dig och/eller den som du söker efter kunskap för.

Sammanställningen i denna artikel består övergripande av följande tre delar:

1. 1. 1. Förberedelser
    2. Nedtrappning och utsättning
    3. Alternativ till psykofarmaka

Förberedelser inför nedtrappning

Det är i förväg svårt att veta hur nedtrappningen kommer att kännas för varje individ. En del klarar av nedtrappningen utan några symtom alls, medan andra känner av kraftiga nedtrappningssymtom. Faktorer som påverkar hur man upplever nedtrappningsprocessen är bl.a. hur livssituationen ser ut i största allmänhet, hur ens individuella förutsättningar ser ut, hur nedtrappningen sker, samt vilket stöd man har av sin omgivning.

För att nedtrappningen ska bli så skonsam och säker som möjligt är det viktigt att förbereda sig väl inför nedtrappningen. Det som bl.a. kan vara bra att förbereda sig med är följande:

1. 1. 1. Skaffa dig kunskap om de aktuella läkemedlen
      För att förstå mer om de aktuella läkemedlens funktioner och påverkan kan det vara bra att skaffa sig grundläggande kunskaper om läkemedlen. Detta kan man till viss del göra genom att läsa på bipacksedel för resp. läkemedel, vilket man bl.a. kan göra på Farmaceutiska Specialiteter i Sverige (FASS). Det finns också olika sidor på engelska som erbjuder information om olika läkemedel, däribland psykiatrikern, forskaren och författaren David Healys sida Rxisk, vetenskapsjournalisten och författaren, Robert Whitakers, sida Mad in America samt tidigare psykiatripatientens, Laura Delanos, sida Inner Compass Initiative.
    2. Skaffa dig kunskap om nedtrappningssymtom
      Skaffa dig kunskap om vad nedtrappningssymtom är och hur kan de kännas? Detta för att öka förståelsen för att man kan känna av nedtrappningssymtom och att detta inte är något konstigt eller något man inbillar sig. På ovan nämnda engelska sidor kan du även finna grundläggande kunskap om nedtrappningssymtom, liksom på Anna Nederdals sida Nedtrappning av psykofarmaka och i hennes bok Fri från psykofarmaka. Det finns även olika stödgrupper på sociala medier som syftar till att stödja enskilda vid nedtrappning och utsättning av läkemedel. På ovan nämnda sidor finns även mer information om vissa av dessa grupper.
    3. Se över din allmänna hälsa inför nedtrappning
      Hur ser allmänna hälsotillståndet ut? Fysiskt? Psykiskt? Känslomässigt? Socialt? Se också till att du inte har för mycket runt om kring dig när du börjar nedtrappningen, och välj även för övrigt en gynnsam tidpunkt för nedtrappningen utifrån ditt allmänna hälsotillstånd. Detta för att öka sannolikheten för en framgångsrik och hållbar nedtrappning.
    4. Prata med din omgivning
      Att trappa ner psykofarmaka kan ställa höga krav på den enskilde, men också på den enskildes omgivning. Ofta är också stödet från omgivningen en central framgångsfaktor i en lyckad nedtrappning och utsättning. Det kan därför vara bra att förbereda omgivningen på processen, så att den eller dem som finns i ens närhet också kan stödja processen på ett bra sätt.
    5. Förbered dig mentalt inför nedtrappningen
      Att trappa ner och sätta ut psykofarmaka kan innebära många starka känslor och ett behov av stöd från omgivningen. Det kan därför vara bra att förbereda sig för detta, även om alla inte känner av sådana känslor under sin nedtrappning. Det kan också vara bra att vara förberedd på ett eventuellt ökat behov av samtalsstöd, och att detta kan vara en viktig del och ett viktigt stöd i processen.
    6. Se över din allmänna livsföring
      Skaffa dig rutiner för en hälsosam livsstil med både näringsrik och ren mat, motion, sömn och vila. Att ha fungerande rutiner gällande bl.a. kost, motion och vila, är en viktig faktor för en hållbar nedtrappning. Förutom att underlätta nedtrappningen, hör samtliga dessa delar dessutom till grunderna för ett balanserat liv och en god fysisk, mental och känslomässig hälsa. Att maximera de goda förutsättningarna genom en allmänt balanserad och fungerande hälsosam livshållning kan därför ha en avgörande betydelse för en framgångsrik nedtrappning.
    7. Skaffa dig kunskap om olika metoder för nedtrappning
      Det finns olika sätt att trappa ner och sätta ut psykofarmaka. Vilken metod som passar just dig är svårt att säga i förväg. En del föredrar att trappa ner relativt fort medan andra föredrar och/eller behöver en mer långsam process. Även här finns det mycket kunskap att inhämta genom flera av länkarna ovan. Viss kunskap kan du även få genom sammanställningen under rubriken Nedtrappning och utsättning nedan.

Nedtrappning och utsättning

Har man bestämt sig för att trappa ner och sätta ut sin psykofarmaka är som sagt förberedelserna en viktig del i processen. När man väl skaffat sig så goda förutsättningar som möjligt för en nedtrappning och utsättning, behöver man bestämma sig för det praktiska tillvägagångssättet för nedtrappningen. Även här finns det flera alternativ.

Som jag nämnt ovan så är ofta den av psykiatrin och skolmedicinen rekommenderade dossänkning ofta feldimensionerad (för hög) och leder till en för snabb nedtrappning för att kroppen och övriga systemet ska klara av det. Är dossänkningen för hög och nedtrappningen för snabb ökar risken för svåra och ibland allvarliga nedtrappningssymtom markant, vilket ofta kan sabotera en lyckad avvänjning av psykofarmaka. Jag har vid ett flertal tillfällen bevittnat hur vårdpersonal uppmanat barn och unga (och vuxna) att abrupt sätta ut sin psykofarmaka (s.k. cold turkey), vilket kan leda till mycket svåra och direkt livsfarliga utsättningssymtom. Något som det sällan pratas om.

Många av de tidigare psykiatripatienter som jag mött och som satt ut sin psykofarmaka berättar att en gradvis och långsam nedtrappning ofta ökar sannolikheten att man lyckas med nedtrappningen och utsättningen avsevärt.

Olika metoder för nedtrappning

Som vi konstaterat ovan så finns det olika sätt att trappa ner och sätta ut psykofarmaka. Övergripande kan man säga att det finns två tillvägagångssätt vid nedtrappningen; antingen trappar man ner små ”mikrodoser” successivt varje dag tills det att man satt ut medicinen; eller så trappar man ner en viss dos regelbundet, t.ex. var fjärde vecka, tills man satt ut medicinen.

10 %-metoden

Ett av de vanligaste tillvägagångssätten när det gäller den regelbundna ”fasnedtrappningen” är den så kallade 10 %-metoden, vilket i praktiken innebär en 10 % dosminskning vid varje nedtrappningsfas, t.ex. var 3-4 vecka, tills det att man är nere på noll i dos. Även här kan man tänka utifrån två olika utgångspunkter; antingen att den procentuella dossänkningen sker utifrån ursprungsdosen; eller att den procentuella dossänkningen sker utifrån föregående fasens (t.ex. föregående månads) dos. Dessa två tillvägagångssätt ger logiskt nog mycket olika tidsperspektiv för nedtrappningen, vilket gör att utsättningen kan skilja månader i tid beroende på vilket sätt man tillämpar.

Diagram 1. Nedtrappning 10 % från ursprungsdos resp. föregående månads dos.

Allmänt kan man säga att många upplever starkare nedtrappningssymtom ju lägre dosen blir. Många med egen upplevd erfarenhet, liksom senaste forskningen inom området, förespråkar därför en så kallad hyperbol nedtrappning, dvs. att man trappar ner allt långsammare ju längre nedtrappningen fortskrider (i linje med procentuella nedtrappningen utifrån föregående dosen istället för ursprungsdosen). Ett sätt att hantera nedtrappningssymtomen, oavsett vilket tillvägagångssätt man valt, kan vara att stanna kvar på en dos tills nedtrappningssymtomen har upphört och sedan fortsätta nedtrappningen.

Då många som trappat ner och satt ut sina mediciner förespråkar en långsam nedtrappning för att man ska undvika svåra nedtrappningssymtom, kan man fråga sig hur långsamt är då långsamt egentligen. Generellt kan man säga att t.ex. halvering av dosen, att hoppa över vissa dagar, eller att trappa ner medicineringen på några dagar eller veckor inte är att betraktas som långsamt (även om många läkare och andra yrkesverksamma anser detta).

Med tanke på att många av psykiatriska läkemedlen ofta förändrar bl.a. centrala nervsystemets grundstruktur vid långvarig användning, kan en för snabb nedtrappning resultera i mycket besvärliga nedtrappningssymtom utifrån systemets aktuella, läkemedelsanpassade, funktion.

Att lyssna till det egna systemet

En del förespråkar en komplementär hållning till ovan nämnda 10 %-metoden genom en halvering av nedtrappningen efter halva processen, dvs. att man går ner till 5 % dossänkning efter halva tiden. Detta framförallt om personen i fråga ätit psykofarmaka under en längre tid. Är det så att personen ätit psykofarmaka i många år, kan ytterligare en sänkning av nedtrappningstakten vara lämplig. Detta åter beroende på hur nedtrappningsprocessen fortskrider i sin helhet. Generellt kan man säga att ju längre man ätit psykofarmaka, desto långsammare bör nedtrappningen vara. Ett riktmärke när det gäller nedtrappningstakten kan och bör vara just upplevelsen av nedtrappningssymtomen.

Nedtrappning vid flera doser av ett läkemedel

En del av psykiatriska läkemedel doseras med flera intag över ett dygn. För den som tar flera doser av ett läkemedel under ett dygn finns det enligt många med egen upplevd erfarenhet flera sätt att trappa ner. Två möjliga metoder för detta är att tänka utifrån;

1. 1. 1. Metod 1
      – Starta med att trappa ner morgondosen tills man nere på 0 mg med hjälp av 10%-metoden.
      – När klar med ovan – middagsdosen på samma sätt.
      – När middagsdosen 0 – kvällsdosen på samma sätt.
    2. Metod 2
      – Trappa ner alla doser samtidigt enligt 10%-metoden.

Nedtrappning vid flera samtidiga läkemedel

Inte alltför sällan förskrivs flera olika psykiatriska mediciner parallellt med varandra till våra barn och unga (och vuxna). Denna samtidiga läkemedelsförskrivning och -användning, även kallad polyfarmaci, tillför ytterligare en aspekt att ta hänsyn till vid nedtrappningen av psykofarmaka.

När det gäller val av medicin som man ska börja nedtrappningen med så har jag mött lite olika syner på detta bland både läkemedelsanvändare och professionella. En del förespråkar att man ska börja med antidepressiva läkemedel och ta andra, t.ex. benzodiazepiner därefter, medan andra resonerar tvärtom. För att man själv ska ha en tydlig och förankrad plan för nedtrappningen kan det vara bra att skaffa sig en uppfattning om hur man själv ska gå tillväga t.ex. genom att lyssna in andra som har erfarenhet av nedtrappning och utsättning av psykofarmaka. En beslutsgrund kan även vara tiden, hur länge man tagit resp. medicin, samt den samlade bilden av både orsakssamband och omständigheter som föranlett förskrivningen av resp. preparat.

Läkemedlens ”nedtrappningsvänlighet”

En annan faktor som kan vara bra att undersöka inför en nedtrappning är hur ”nedtrappningsvänliga” de medicinerna som man har egentligen är. Inte alltför sällan har läkemedelstillverkaren skapat relativt stora dosskillnader mellan de olika styrkorna av läkemedlet (t.ex. 100 mg, 150 mg, 500 mg), vilket gör en ”naturligt successiv” nedtrappning genom att minska dos genom läkemedlens ordinarie styrka omöjlig. Jag har även erfarit att alla de styrkorna på läkemedel som tillverkarna tagit fram inte heller finns på t.ex. den svenska marknaden. Man kan dock, genom att särskilt beställa existerande svagare dos, få tillgång till dessa. Vilka läkemedel som finns i vilka styrkor kan man bl.a. se i amerikanska läkemedelsverkets, The Food and Drug Administrations (FDA), ”Orangea bok”.

Att trappa ner i praktiken

Att trappa ner psykofarmaka kan ibland vara en utmaning, inte enbart känslomässigt och mentalt, utan även praktiskt. Hur gör man rent praktiskt för att minska dosen och för att få en successiv nedtrappning? Detta är en vanlig fråga som jag får av ungdomar, föräldrar och andra vuxna som beslutat sig för att trappa ner sin eller sitt barns medicinering. Jag har genom kontakter med både läkemedelsanvändare och professionella förstått att det även här finns flera olika sätt. Till några av de sätt som jag hört om från läkemedelsanvändare hör t.ex. följande:

- Våg: vägning av doserna av t.ex. krossade tabletterna med hjälp av en digital våg.
- Vätska: införskaffning av aktuell medicin i flytande form för lättare dosering.
- Dela på tabletter: delning av tabletterna (detta kan dock bli missvisande då det är svårt att veta hur de verksamma substanserna är fördelade över själva tabletten).
- Fördela innehållet i kapslar: öppning och omfördelning av innehållet i kapslarna (detta givetvis enklast vid kapslar som innehåller små korn, jämfört med kapslar med pulver eller vätska).
- Utspädning: utspädning av läkemedlen med vätska för att minska på dosen.

Jag vill understryka att ovan nämnda tillvägagångssätten inte är något som rekommenderas från hälso- och sjukvården utan är en sammanställning som bygger på berättelser och erfarenheter från enskilda läkemedelsanvändare som jag kommit i kontakt med under åren. Då jag själv inte har personlig erfarenhet av psykofarmaka eller nedtrappning rekommenderar heller inte jag någon enskild metod, utan ber dig som läsare även här att skaffa dig en egen uppfattning t.ex. genom de länkar som finns i denna artikel.

Stöd- och patientgrupper

Det finns ett antal stödgrupper och patientgrupper på bl.a. sociala medier, där människor med bred erfarenhet av nedtrappning och utsättning av psykofarmaka kan ge stöd till andra. Som exempel på sådana grupper kan bl.a. nämnas följande:

Mer information om stödgrupper finns bl.a. genom i denna artikel nämnda sidor och går givetvis även att finna genom sökning på internet.

Råd till närstående

Att trappa ner med psykofarmaka kan ibland vara en mycket krävande process, såväl för de som trappar ner, men också för omgivningen. För att som närstående kunna stötta den som vill trappa ner användandet av psykofarmaka kan följande vara till hjälp;

- Nedtrappning kräver mod, uthållighet och vilja.
- Stöd från god vän eller familjemedlem ovärderlig och ibland livsviktig.
- Kärlek och tålamod.
- Lyssna utan att döma.
- Finnas till vid behov.
- Erbjudande om hjälp.
- Medmänsklighet och empati räcker långt.

En beroende människa kan ofta vara mycket upptagen av sig själv, sin egen nedtrappning, sina tabletter och sina upplevda symtom. Det är inte heller ovanligt, framförallt vid nedtrappning efter långvarig läkemedelsanvändning, att det uppstår starka känslokast och känslor av hopplöshet, förtvivlan, undergångskänslor och rädsla. Det är inte heller alltför sällan som de bakomliggande orsakerna till psykiska ohälsan återvänder när kroppen och övriga systemet blir mer och mer fri från de kemiska preparaten som tryckt undan och kapslat in känslorna. Detta innebär att man alltid behöver ha beredskap att hantera de grundorsaker som föranlett både det dåliga psykiska måendet och medicineringen. Ett sätt att göra detta kan vara att prata med sina närstående eller att ha en professionell samtalskontakt som man känner förtroende för.

Alternativ till psykofarmaka

Att äta psykiatriska läkemedel påverkar ofta samtliga delar av en persons liv och tillvaro. På motsvarande sätt kan nedtrappningen och utsättningen av läkemedlen påtagligt påverka tillvaron, inte minst tack vare de ofta beroendeframkallande egenskaperna hos många av läkemedlen, men också utifrån att tillvaron åter blir mer autentisk. En del som trappar ner och slutar med sina psykiatriska mediciner upplever sig mer levande, och upplever också de olika känslorna som konsten att vara människa innebär, på ett annorlunda och mer äkta sätt än under pågående medicinering. Detta kan framförallt initialt kännas ovant och skrämmande, och ibland kan det vara svårt att veta vilka känslor som tillhör nedtrappningssymtomen, och vilka hör till livet i största allmänhet. Ofta är det också så att de smärtsamma och ibland svårhanterliga känslorna som från början föranlett kontakten med hälso- och sjukvården eller psykiatrin kommer till ytan efter att man slutat med den ofta känslohämmande läkemedelsanvändningen, vilket gör behovet av att hantera dessa känslor påtagligt. Jag har vid ett flertal tillfällen bevittnat hur barn, unga och vuxna blir smärtsamt medvetna om sig själva och sina svårigheter, när de ges möjlighet att känna och vara närvarande i sig själva utan hämmande och ”avstängande” psykofarmaka. Och dessa känslor behöver givetvis bemötas och hanteras.

Att leva ett hälsosamt liv

Att leva ett hälsosamt och lyckligt liv är en konstform som vi alla vill behärska. Med tanke på livets komplexitet finns det givetvis många saker som påverkar vårt välbefinnande och vår upplevelse av meningsfullhet och lycka i livet, och därmed också svaren på frågorna om hur vi kan skapa lycka, välstånd och harmoni i våra liv. Att redogöra för alla de rön kopplade till ämnet är givetvis inte görligt i en artikel som denna, och kanske inte ens överhuvudtaget. Att utgå från faktumet att vi människor är såväl sociala, fysiska, mentala, emotionella som själsliga varelser kan underlätta var och ens reflektioner kring hur man kan skapa hälsa inom de olika aspekterna av tillvaron.

Att känna samhörighet och tillhörighet i sociala sammanhang, att äta näringsrik och ren kost och att ägna tid åt motion, fysisk och mental avslappning och sömn är alla ingredienserna för ett balanserat och hälsosamt liv. En god självkännedom och självinsikt med begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet i förhållande till ens livserfarenheter och upplevelser är andra. Att ha rutiner och att söka och finna sitt syfte och mening i livet samt att ägna tid åt saker som skänker glädje och meningsfullhet är också centrala aspekter av lycka och välbefinnande i livet.

Vad de olika delarna ovan sen kan innehålla för var och en är olika, och kan givetvis variera över tid. Kanske handlar det om att vistas i naturen eller ägna tid åt meditation och avslappning? Kanske är det fysisk träning och att ta ut sig både fysiskt och mentalt? Kanske är det umgänge med vänner eller andra närstående, och att få skratta och/eller ha meningsfulla samtal med varandra? Livet, liksom valen, är individuella fenomen, men det går att inspireras av andra för att hitta just sin väg i livet och sitt sätt att bli och vara den man vill vara. Fullt ut. Levande.

Att lära sig hantera livets olika skepnader

Att vara människa och att leva omfattar både glädjeämnen och sorger. Att lära sig att hantera dessa olika dimensioner av livet är av största betydelse för vår upplevelse av lycka och meningsfullhet i livet. Samtidigt kan bristande förmåga till att hantera livets olika skepnader ibland resultera i olika typer av existentiella, emotionella, psykiska och psykosociala svårigheter. Men ingenting börjar i psykisk ohälsa, kriminalitet eller missbruk. Allt detta är bara olika symtom av livets påfrestningar, som vi aldrig fått verktyg till att hantera. För att våra barn och unga ska växa upp till välfungerande, lyckliga och harmoniska individer, behöver vi hjälpa de att hantera livets olika både glädjeämnen och påfrestningar. Detta är den sanna livskunskapen som ökar våra barns och ungdomars förmåga att känna och hantera sina känslor av olika slag, och främja deras utveckling till självständiga, medkännande och välfungerande individer. Nu och i framtiden.

Lasse Mattila

#psykofarmaka #nedtrappning #påriktigtfördig

Lästips & länkar

Saknar du någon länk nedan, tveka inte att höra av dig till mig så kompletterar jag listan utifrån detta.

Har du ytterligare länkar som inte finns med ovan är du alltid välkommen att höra av dig till mig så kan jag komplettera listan över nyttiga länkar.

Print page