16 dec Lilla handläggare, jag ser att du är rädd

Lilla handläggare, jag ser att du är rädd. Rädd för att göra fel och att få kritik för det. Du säger att du vill hjälpa mig, men när jag väl behövde dig så fanns du inte där. När det väl brände till så var det bara dig själv du ville hjälpa och skydda. Du var beredd att offra mig bara för att hålla din egen rygg fri. Och det gjorde du.

Du sa en gång att jag alltid kan ringa till dig, men du svarade aldrig när jag väl tog mig mod att ringa. Du ringde heller aldrig upp fast jag bad dig om det.

Du vill säkert väl, men du räcker inte till. Jag förstår att du har din telefontid och din arbetstid. Men det är inte då jag behöver dig som mest. När jag behöver dig som mest så finns du inte där. När du stämplar ut så är det bara din telefonsvarare som är tillgänglig och den kan inte hjälpa mig. Det kan inte du heller, och jag ser att även du vet det. Du säger att allt kommer att bli bra, men jag hör att det bara är en fras för dig för att försöka muntra upp mig. Ett sätt att försöka få mig att må bättre och få mig att lita på dig.

Jag känner inte dig, men du vill att jag ska berätta för dig hur jag har haft det. När jag väl skulle göra det en gång så förstod jag snabbt att du inte klarar av att höra det jag har att berätta. Du vet inte hur du ska vare sig bemöta eller hjälpa mig. Jag litar inte på dig, och du vill att jag ska lyssna på dig när du säger vad du tror är bäst för mig. Hur ska jag kunna lita på dig när du inte ens klarar av att hantera din egen ångest?

Jag ser att du egentligen är lika osäker och trasig som jag, lika vilsen i ditt eget liv som jag i mitt. Du håller upp din fasad och skyddar dig bakom din yrkesroll, och det är det som gör att vi aldrig möts. Jag tror du får börja med dig själv innan du kan hjälpa mig eller någon annan. Jag tror du får börja med att förstå och hantera dina egna känslor, din egen ångest, och ditt eget liv innan du kan förstå och hjälpa mig.

Lilla handläggare, jag ser att du är rädd. Rädd för att göra fel och att få kritik för det. Du säger att du vill hjälpa mig, men när jag väl behövde dig så fanns du inte där. När det väl brände till så var det bara dig själv du ville hjälpa och skydda. Du var beredd att offra mig bara för att hålla din egen rygg fri. Och det gjorde du.

Lasse Mattila