Vem bär ansvaret för Jespers mående, utveckling och situation?
/

Vem bär ansvaret för Jespers mående, utveckling och situation?

Spotify

När Jesper var sju år omhändertogs han av socialtjänsten och placerades på ett HVB i norra Sverige. Med sig i livet hade han en grov omsorgsbrist, våld och övergrepp i hemmet. Något som bl.a. lett till svårigheter att koncentrera sig och att fokusera på arbetet i skolan. Tre veckor efter ankomsten till HVB-hemmet utreddes Jesper av personalen på HVB-hemmet med diagnoserna ADHD och autism som resultat. Institutionsläkaren på HVB-hemmet ordinerade Jesper Strattera med motiveringen ”mot ADHD”.

Idag är Jesper 12 år, och har flyttats från HVB-hemmet sedan 2 år tillbaka. Jesper äter fortfarande Strattera som först skrevs ut av institutionsläkaren och sedan har recepten förlängts av läkarna på BUP på orten där Jesper vistas på. Hur den medicinska uppföljningen ska se ut är oklart, och det finns ingen tydlig plan för vare sig användandet eller nedtrappningen av medicinerna. Läser man på FASS läkemedelsinformation om Strattera kan man bl.a. läsa om följande;

BIVERKNINGAR:

• en känsla av eller att ha mycket snabb puls, onormal hjärtrytm
• tankar på att ta sitt liv eller att vilja ta sitt liv
• känna sig aggressiv
• känna sig ovänlig och arg (fientlig)
• humörsvängningar eller förändringar i humöret
• allvarlig allergisk reaktion med symtom av svullnad av ansiktet och halsen, svårigheter att andas, nässelutslag (små upphöjda, kliande fläckar i huden)
• kramper
• psykotiska symtom inkluderande hallucinationer (höra röster eller se saker som inte finns), tro på saker som inte är sanna eller vara misstänksam

BARN OCH UNGDOMAR UNDER 18 ÅR HAR EN ÖKAD RISK FÖR BIVERKNINGAR SOM:

• tankar på att ta sitt liv eller att vilja ta sitt liv (kan påverka upp till 1 av 100 användare)
• humörsvängningar eller förändringar i humöret (kan påverka upp till 1 av 10 användare)

MYCKET VANLIGA BIVERKNINGAR (KAN PÅVERKA FLER ÄN 1 AV 10 ANVÄNDARE); BARN och UNGDOMAR över 6 års ålder

• huvudvärk
• magont
• minskad aptit (inga hungerkänslor)
• illamående eller kräkningar
• sömnighet
• förhöjt blodtryck
• förhöjd hjärtfrekvens (puls)

VANLIGA BIVERKNINGAR (KAN PÅVERKA UPP TILL 1 AV 10 ANVÄNDARE): BARN och UNGDOMAR över 6 års ålder

• att vara lättirriterad
• sömnproblem, tidigt uppvaknande
• depression
• känna sig ledsen eller hopplös
• känna sig orolig
• tics
• stora pupiller (den mörka delen i ögats centrum)
• yrsel
• förstoppning
• aptitlöshet
• matsmältningsstörningar
• svullen, röd och kliande hud
• utslag
• känna sig slö (tillstånd av orkeslöshet)
• bröstsmärta
• utmattning
• viktminskning

Flera av symtomen har följt Jesper sedan förskrivningen av Strattera, utan att någon ifrågasatt eller sett över hans medicinering. Frågan är vem som bär ansvaret för Jespers mående, utveckling och situation? Vem hjälper 7-åriga Jesper efter läkarens ordination av mediciner som påtagligt skadar hans fysiska och psykiska mående? Och för all del, vem ska hjälpa 12-åriga Jesper idag?

En annan fråga som är nära till hands är om förfarandet ovan är att betraktas som lagligt? Skillnaden mellan psykisk och fysisk misshandel och den kemiska våld som Jesper utsatts för av vårt välfärdssamhälle är i mina ögon oförklarlig i sak. Och är inte förfarandet av betraktas som lagligt, vem bär ansvaret och ska lagföras och i så fall med vilken påföljd?

Jesper långt ifrån ensam

Tyvärr är Jespers situation inte unik på något sätt, utan snarare mycket vanlig för många av våra utsatta barn och ungdomar. Min erfarenhet är att det snarare är en regel än ett undantag att barn och unga som placeras i samhällets vård diagnostiseras och medicineras o högre utsträckning än andra. Något som även Socialstyrelsens rapport från 15 februari 2019 bekräftar. Sju av tio av de barn och unga som placerats i statens särskilda ungdomshem har minst en fastställd psykiatrisk diagnos. Närmare hälften har minst två diagnoser.

Det krävs en grundläggande ändring i vår syn på barns och ungas normbrytande och problemskapande beteenden och vårt bemötande av dessa, om vi ska kunna skapa en hållbar positiv förändring för våra barn och unga. Och förändringen är möjlig. Jag har själv bevittnat den. Och jag har bevittnat den tillräckligt många gånger för att t.o.m. kunna ha en bestämd uppfattning i frågan. För att skapa en hållbar positiv förändring krävs tillit och förtroende. Det krävs att vi vuxna runt våra barn och unga är beredda att finnas där på riktigt och investera i bärande relationer som i sin tur skapar grunden för både vår kommunikation och för förändringen.

Lasse Mattila

#hvb #medicinering #strattera #påriktigtfördig

Spotify