Konferens ett steg mot revolution inom arbetet med psykisk ohälsa
/

Konferens ett steg mot revolution inom arbetet med psykisk ohälsa

Spotify

Psykiatriska diagnoser med ofta efterföljande läkemedelsbehandling har ökat kraftigt i Sverige under de senaste åren. Samtidigt växer kritiken mot den biomedicinska förklaringsmodellen på psykisk ohälsa som dominerar mycket av dagens hälso- och sjukvård. Fredagen den 13 april och lördagen den 14 april anordnade Föreningen för Integrativ Medicin (FIM) och Läkarföreningen för Integrativ Medicin (LIM) konferensen ”Bortom medikalisering – nya perspektiv på depression, stress och utmattning”. Detta för att diskutera fungerande alternativ till den ökande läkemedelsbehandlingen. Jag var på plats, och nedan följer en redogörelse om vad jag fick uppleva under dessa två händelserika dagar.

Situationen inom den svenska hälso- och sjukvården har sällan varit allvarligare. Vården mår dåligt, psykiatrin mår dåligt, människor mår dåligt. Psykiska ohälsan bland barn och unga i Sverige ökar mer än i övriga nordiska länder. Samtidigt som Socialstyrelsens riktlinjer för behandling av depression och ångestsyndrom får kraftig kritik från flera håll, riktar Riksrevisionen skarp kritik mot Läkemedelsverket bl.a. utifrån läkemedelsindustrins inflytande över vården, och frågan om institutionell korruption har blivit en fråga för Riksdagen. Listan över alarmerande signaler på ett samhälle i kris är många, och behovet av ett paradigmskifte inom svenska hälso- och sjukvården har aldrig varit tydligare.

Fungerande alternativ till dagens ohållbara praktik

För att synliggöra fungerande alternativ till dagens ohållbara praktik inom både psykiatrin och övriga hälso- och sjukvården, arrangerade Föreningen för Integrativ Medicin (FIM) och Läkarföreningen för Integrativ Medicin (LIM) tvärvetenskapliga konferensen ”Bortom medikalisering – nya perspektiv på depression, stress och utmattning”. Platsen för konferensen var Historiska museet i Stockholm. Intresset för konferensen var stort, och bland de drygt 150 åhörarna fanns representanter från såväl offentlig, privat som ideell sektor, och från verksamheter inom bl.a. hälso- och sjukvård, psykiatri och stödorganisationer.

Alternativa perspektiv på diagnostisering och behandling

En av talarna på konferensen var Jörgen Herlofson, läkare, specialist i psykiatri och psykoterapeut, som också ansvarat för de svenska översättningarna av fickutgåvan av DSM-systemet, som mycket av dagens diagnostik bygger på.

– Vi vet väldigt lite idag om vad psykisk ohälsa beror på, vilket gör både diagnostiseringen och behandlingen till en komplex uppgift, säger Herlofson. Det som Herlofson lyfter som problematiska aspekter av dagens biomedicinska diagnostik är bl.a. dess objektifiering och anonymisering av patienterna, och att mycket av behandlingsarbetet består av en monolog från behandlaren snarare än dialog mellan behandlaren och patienten. Herlofson konstaterar även att diagnostiken i huvudsak främjar standardiserade behandlingsinsatser, där förhållningssättet ”one size fits all” försvårar individanpassade insatser. Herlofson ser också att en av konsekvenserna av den biomedicinska diagnostiken blivit att människor i psykosocial nöd stämplas som sjuka och medicineras felaktigt utan nämnvärt positivt resultat.

Det som Herlofson utifrån sina erfarenheter efterlyser är en mer personcentrerande diagnostik, där individens berättelse och subjektiva upplevelse av sin egna situation får betydligt större utrymme. Herlofson ser också förtroendet och tilliten mellan behandlaren och patienten som en viktig del i ett integrerat samspel, som också ska leda till en kompassriktning i valet av insatserna för att minska patientens ohälsa och lidande.

Behandlingsrelationens betydelse viktigare än metoderna

Att identifiera tydliga framgångsfaktorer inom människovårdande yrken har alltid varit en lika komplex som viktig uppgift i formandet av effektiva behandlingsinsatser. En som under konferensen talade om just utmärkande faktorer för framgångsrikt behandlingsarbete var Rolf Holmqvist, psykolog, psykoterapeut och professor emeritus i klinisk psykologi.

Utifrån att ca hälften av patienterna inte svarar på den psykologiska behandling som vården idag erbjuder, är identifieringen av framgångsfaktorerna på både individ och organisationsnivå en angelägen uppgift. När det gäller individnivån, ser Holmqvist skillnaderna mellan terapeuter som en avgörande faktor för resultaten.

– Det förefaller vara terapeuternas relationella kompetens som ger skillnaderna, och att metodfrågan är underordnad denna kompetens, säger Holmqvist. Trots detta lägger vi all möda på att studera metoderna, och mycket lite möda åt att studera just relationens betydelse, menar Holmqvist. Att skapa en arbetsallians som bygger på tillit och förtroende har därför enligt Holmqvist en viktig och rent av avgörande betydelse för resultatet av behandlingsarbetet.

På organisationsnivån handlar framgångsfaktorerna i mångt och mycket om grundläggande ordning i verksamheten, enligt Holmqvist. Det som aktuell forskning visar är att de verksamheterna som hade ordning och ett systematiskt arbetssätt, som erbjöd fler samtal, där de remitterade faktiskt fick behandling, där väntetiden var kortare, och där färre besök blev avbokade, var också de mest framgångsrika enheterna bland de studerade.

Rolf Holmqvist. Foto: Lasse Mattila

”Depressionspiller gör mer skada än nytta”

En av konferensensens mest kontroversiella talare var läkaren, specialisten i internmedicin och professorn i klinisk forskning, design och analys, Peter C Götzsche. Götzsche, som också arbetar som enhetschef för Nordiska Cochrane-centret i Köpenhamn, är mycket tydlig i sin kritik mot antidepressiva läkemedel, eller ”depressionspiller” som han kallar dem. Mot bakgrund av oberoende forskning konstaterar Götzsche att antidepressiva läkemedel närmast helt saknar positiva effekter, och att skadeverkningarna av medicinerna är mycket väl dokumenterade i ett stort antal studier. Götzsche är även mycket kritisk till dagens diagnostiserings- och förskrivningsrutiner inom vården. Bland annat konstaterar han att de kraftigt sänkta diagnoskriterierna skapat en diagnostisk inflation, och att hälften av förskrivningarna av allmänläkare sker utan någon relevant indikation.

Under sitt föredrag visar Götzsche även på den ohederlighet som han bevittnat genom åren när det gäller den ofta av läkemedelsindustrin finansierade läkemedelsforskningen. Götzsche konstaterar att den rådande bristen på etik och moral inom stora delen av läkemedelsforskningen är ett stort problem, som bidrar till att skapa en mycket snedvriden bild bland både praktiker och allmänheten av de psykiatriska läkemedlen och deras effekter.

Men trots den mörka bild som Götzsche målar upp gällande både forskning, psykiatrisk diagnostisering och förskrivning av psykofarmaka, är han ändå hoppfull. Han menar att det går att ändra dagens ohållbara situation inom den psykiatriska vården. Som exempel på detta nämner Götzsche sitt eget hemland, Danmark, där han själv varit med om att skapa en stor förändring. Till skillnad från bl.a. Sverige, är det numera förbjudet för allmänläkare i Danmark att skriva ut antidepressiva läkemedel till barn. Något som under de senaste sju åren bl.a. lett till en halvering av antalet barn som äter antidepressiva i Danmark.

Götzsche nämner också flera initiativ som tagits för att öka medvetenheten hos både allmänheten och yrkesverksamma om antidepressiva läkemedlens och övriga psykofarmakas ineffektivitet och skadeverkningar, samt för att stödja de som vill trappa ner och/eller sluta med psykofarmaka. Som exempel på sådana initiativ nämner Götzsche International Institute for Psychiatric Drug Withdrawal (IIPDW) med säte i Göteborg, samt kommande flerdelad produktion på Danmarks television, som lyfter upp frågor kring psykofarmaka. Götzsche konstaterar också att listan över terapeuter och andra praktiker som vill hjälpa människor med säker nedtrappning och utsättning av psykofarmaka växer ständigt på hans egna hemsida, vilket han också upplever som hoppingivande. Enligt Götzsche är förändringen möjlig, och han säger sig tro att den revolution som vi står inför kommer att börja på gräsrotsnivå, i enskildas och allmänhetens ökande medvetenhet. Något som enligt Götzsche gör alla insatser som höjer allmänhetens kunskap om psykofarmaka som viktiga.

Peter C Götzsche. Foto: Lasse Mattila

Omfattande biverkningar vid SSRI-behandling av barn och unga

En annan som är mycket kritisk till användningen av antidepressiva läkemedel är Göran Högberg, läkare, barn- och ungdomspsykiater och forskare. Högberg är bekymrad över den utveckling som skett inom psykiatrin och hälso- och sjukvården när det gäller framförallt förskrivningen av antidepressiva läkemedel till barn och unga. Även Högberg är kritisk till de riktlinjer som Socialstyrelsen publicerade i december 2017 för behandling av depression och ångestsyndrom hos barn och unga, och tillhör också de 100 remissinstanser som i sitt remissvar förgäves krävde en omarbetning av förslaget inför publiceringen av riktlinjerna. Som huvudeffekter av SSRI beskriver Högberg bl.a. dämpning av känslorna och känsloavstängning, försämrad sömn, nattliga hallucinationer som skiljer sig från vanliga mardrömmar, sämre minne och förmåga att läsa, minnas, komma ihåg sin bakgrund, försämrad sexualitet, försämrat skelett, ökad risk för typ-2-diabetes, ökad blödningsrisk, samt försämrat immunförsvar med efterföljande infektioner som följd. Effekter som Högberg menar gör SSRI-behandlingen av barn och unga mycket problematisk.

För att komma till rätta med den överdrivna förskrivningen av antidepressiva till barn efterfrågar Högberg bl.a. en mycket bättre biverkningsrapportering.

– Även om möjligheten för patienterna själva att rapportera biverkningar finns är det få som känner till möjligheten, säger Högberg. Högberg menar även att informationen från hälso- och sjukvården gällande både biverkningarna och möjligheten att rapportera är mycket bristfällig.

När det gäller depression hos barn och unga, ser Högberg denna allt som oftast som händelse- och situationsrelaterad. Många av de som Högberg mött i sitt arbete har tidigare varit utsatta för svåra livshändelser, så som våld eller övergrepp, vilket Högberg anser behöver tas i beaktande i val av behandlingsform. Högberg förespråkar även en mycket mer individanpassad vård, men också fler kreativa behandlingsformer, vid depression hos barn och unga.

– Det finns en uppsjö av expressiva konstnärligt inriktade terapier som kan vara användningsbara, och dessutom har mycket få biverkningar, säger Högberg.

För att vi ska kunna komma till rätta med den skenande psykiska ohälsan bland barn och unga ser Högberg det som viktigt att även uppföljningarna vid redan påbörjade medicinska behandlingarna förbättras, och att det finns en ständig dialog mellan behandlaren och patienten under processen. Högberg ser också ett stort behov av en omarbetning av både behandlingsriktlinjerna och biverkningsrapporteringen samt att vi fortsätter utveckla nya mer individanpassade och effektiva behandlingsmetoder. Något som i sin tur kan föranleda ett behov av att se över vårdens organisation i sin helhet för att denna ska kunna tillgodose de individuella behoven som våra barn och unga har.

Psykofarmaka försvårar det relationella behandlingsarbetet

När det gäller arbetet inom människovårdande yrken har relationen ofta en avgörande betydelse för resultaten av våra olika insatser. Något som bekräftas även av läkaren och beroendeterapeuten Roger Nilson. Nilson delar både Götzsches och Högbergs bild om riskerna med psykofarmaka, och ifrågasätter bl.a. användningen av SSRI. Nilson upplever utifrån sina erfarenheter bl.a. att beroendebehandlingen försvåras avsevärt när patienterna har full dos på SSRI och ADHD-preparat.

– Min erfarenhet är att SSRI lätt kan försämra situationen för en ung beroende person, säger Nilson. Nilson konstaterar också att man lätt förvillas av utsättningssymtomen vid nedtrappning av psykofarmaka, vilket ofta kan tolkas som återkommande sjukdomssymtom. Och det finns alternativa vägar att gå, menar Nilson.

– Ser vi t.ex. på Tyskland så förskrivs det där enbart en fjärdedel av den mängd som vi förskriver i Sverige, säger Nilson. Som orsak till detta nämner han ett betydligt bredare utbud av behandlingsalternativ i Tyskland, vilket gör att flera väljer mer hållbara behandlingsalternativ än just antidepressiva läkemedel.

Nilson lyfter även upp beroendeproblematiken vid användningen av antidepressiva läkemedel. Enligt en nyligen publicerad artikel i New York Times, har studier visat att ca 50 % av människor i USA som använt antidepressiva inte kunde ta sig ur medicineringen på grund av beroende. Något som även överensstämmer med studier gjorda i Finland, som Peter Götzsche redogjorde för under sin föreläsning. Nilson beskriver även att listan över nedtrappningssymtom är mycket omfattande, vilket ytterligare synliggör behovet av kunskap hos yrkesverksamma som vill hjälpa människor att bli fria från antidepressiva läkemedel.

Nilson beskriver också vikten av omfattande stöd till de som vill trappa ner och sluta med psykofarmaka, men även för anhöriga och andra som finns runt patienterna. Det är också enligt Nilson viktigt att nedtrappningen sker mycket långsamt för att minska risken för svåra nedtrappningssymtom.

Roger Nilson. Foto: Lasse Mattila

Funktionsmedicin en ansats till bredare syn på orsakssamband till ohälsa

Ser vi på dagens hälso- och sjukvård så är denna indelad i olika specialistområden. Något som bidrar till det stuprörstänkande som karaktäriserar mycket av vår offentliga vård. Varje specialistområde arbetar närmast självständigt med sitt eget, och människans system görs till delar som i den somatiska praktiken knappt hänger ihop. Hjärnläkare fokuserar närmast uteslutande på hjärnan, hudläkaren på huden, psykiatriker på de biomedicinska processerna i hjärnan, psykologen på det psykologiska osv. Ofta lyser helhetssynen på människa med sin frånvaro, vilket gör relevanta analyser om orsakssambanden till våra olika sociala, psykiska, emotionella och andliga symtom närmast omöjliga. Enbart inom den somatiska vården är uppdelningen närmast total.

Funktionsmedicin är ett medicinskt område som strävar efter att på vetenskaplig grund identifiera och behandla de verkliga orsakerna till ohälsa. Som komplement till läkemedelsbehandling ligger betoningen inom funktionsmedicinen på livsstilsändringar och näringstillskott. Grunden inom det funktionsmedicinska tänkandet ligger på kost, sömn, stress och rörelse.

Peter Martin, läkare och doktor i farmakologi, arbetar med funktionsmedicin sedan ett flertal år tillbaka och ser paradigmskiftet inom vården som nödvändig. – Ser vi t.ex. på kosten, som spelar en mycket central roll för hälsa, så omfattar läkarutbildningen på 5,5 år enbart 12,5 timmar näringslära. Detta motsvarar avrundat 0 %, säger Martin.

Som de stora skillnaderna mellan konventionell medicin och funktionsmedicin, ser Martin bl.a. att utgångspunkten i konventionell medicin ofta är sjukdomen, medan den inom funktionsmedicinen handlar det om optimering av hälsa. När man inom konventionell medicin behandlar alla på samma sätt, bygger behandlingarna inom funktionsmedicin på en biokemisk individualitet.

Martin ser även stora skillnader i själva behandlingsrelationen.

– Medan doktorn ofta är experten inom konventionell medicin, är relationen inom funktionsmedicin mer patientcentrerad och samarbetsriktad, konstaterar Martin. Vad gäller behandlingar för övrigt handlar dessa inom konventionellmedicin ofta symtomdämpning med hjälp av läkemedel, medan man inom funktionsmedicin strävar efter att behandla underliggande orsaker till sjukdom, enligt Martin.

När det gäller den medicinska diagnostiken inom funktionsmedicin består denna av ett brett spektrum av prover, däribland blodprover, avföringsprover, organiska syror i urinprover och andra mer riktade provtagningar.

– För att kunna identifiera de verkliga fysiska orsakerna till ohälsa, är det viktigt att vi betraktar människan som den helhet den är, och också ser människan utifrån ett mer holistiskt perspektiv än vi på många håll gör idag, säger Martin.

Existentiellt perspektiv på depression och psykisk ohälsa

För att förstå orsakssambanden vid depression och psykisk ohälsa är det ofta viktigt med ett flerdimensionellt perspektiv. Något som också var ett av konferensens huvudsyften för konferensen, enligt Linda K Nygren, ordförande för FIM. Ett av de perspektiven som sällan får utrymme i diskussionerna och behandlingsarbetet vid depression är det existentiella perspektivet, vilket var temat för föredraget av Jan Aronsson, legitimerad existentiell psykoterapeut.

Till skillnad från det biomedicinska perspektivet där depression till varje pris ska bekämpas och elimineras, lyfte Aronsson upp de meningsbärande perspektiv som också kan finnas med depression. Utifrån sina egna både personliga och professionella erfarenheter konstaterade Aronsson att depression också, rätt betraktad, kan ge oss värdefulla insikter och en möjlighet till ett bättre liv. För att lyckas med denna process ser Aronsson det som viktigt att vi erkänner vår andliga identitet, vilket bl.a. kan underlättas av ett filosofiskt och existentiellt perspektiv.

I likhet med flera av konferensens övriga talare ser Aronsson nuvarande behandlingspraxisen med bl.a. antidepressiva läkemedel som en försvårande omständighet i behandlingsarbetet. Enligt Aronsson förverkar SSRI ofta de möjligheter som en depression, sett utifrån ett existentiellt perspektiv, erbjuder. Aronsson efterlyser också ett mer öppet förhållningssätt till depression som en naturlig del av livet, vilket också skulle ge oss nya, mer hållbara, perspektiv på samtalen om hur depression kan ses som en värdefull del i den personliga utvecklingen snarare än en kronisk sjukdom som ska behandlas med mediciner.

Psykisk ohälsa en konsekvens av obalansen mellan människan och dess miljö

Ser vi på både utvecklingen av psykisk ohälsa och samhällsutvecklingen i stort så är det lätt att bli bekymrad. Psykiska ohälsan ökar kraftigt, liksom antalet människor med psykiatriska diagnoser. Frågan är var denna utveckling kan sluta. Tomas Ljungberg, läkare och docent i farmakologi, lyfte under konferensen upp ett mer evolutionärt perspektiv på psykisk ohälsa, och jämförde också människan med många andra däggdjur för att synliggöra den obalans som han idag upplever råda mellan oss människor och vår miljö. Ljungberg uttryckte sig bl.a. uppleva att samhällsutvecklingen, och människans försök att anpassa sig till denna, orsakar en inre stress hos många, som i sin tur kan generera depressiva symtom.

I sitt föredrag lyfte Ljungberg även upp anknytningens betydelse samt barns behov av trygga och stabila relationer, och att rådande samhällssystemet i sin konstruktion motarbetar sunda anknytningsprocesser. Som exempel på detta jämförde Ljungberg hur dagens barn och unga redan tidigt i livet kan ha över 300 anknytningspersoner jämfört med jägar-samlar-samhället, där barnen hade en närmast ständig närvaro av ett fåtal vuxna. Att ständigt byta anknytningsperson genererar en inre stress hos barnen, vilket i sin tur kan ge livslånga negativa konsekvenser, menar Ljungberg. Ljungberg ser också denna inre stress som en av möjliga orsaker till växande antalet symtom som många gånger resulterar i olika neuropsykiatriska diagnoser, så som ADHD.

Utifrån den obalans som Ljungberg beskriver råder mellan människan och dess miljö, är det enligt honom viktigt att verka för en större kontrollerbarhet och förutsägbarhet för att minska den inre stress som många upplever. Något som enligt Ljungberg i sin tur kan leda till en minskning av stressrelaterade depressiva symtom och bidra till ökad psykisk hälsa i samhället.

Aktiviteter som främjar god psykisk hälsa ofta nedprioriterade

En annan aspekt vid främjandet av god psykisk hälsa som berördes under konferensen handlade om kulturens betydelse. Att ägna sig åt kultur i form av bl.a. dans, musik och konst är bevisat välgörande för vårt psykiska mående, menar läkaren, specialisten i invärtesmedicin och socialmedicin, Töres Theorell. Theorell har bl.a. i sin roll inom statens beredning för medicinsk och social utvärdering (SBU) gått igenom tiotusentals artiklar som från olika perspektiv handlat om just kulturens stressreducerande effekter.

– Kreativa verksamheterna är mycket viktiga för framförallt barn och unga och hjärnans utveckling samt förmåga att hantera känslor, säger Theorell.  – Tyvärr ser jag en tydlig nedprioritering av dessa aktiviteter för barn och unga i samhället. Som exempel på detta nämner Theorell minskandet av de estetiska ämnena i skolan. Något som gör honom bekymrad. – Olika typer av kulturprogram vid behandling av stress och utmattningssyndrom har visat sig ha god effekt, vilket borde göra kulturaktiviteterna till en vanligare insats än vad de är idag, avslutar Theorell.

Kostens betydelse för psykisk hälsa

Läkemedelsmissbruk är idag att betrakta som en folksjukdom. Läkarförbundet konstaterar att systemet där patienter kan gå till olika läkare och samla på sig läkemedel utan att läkarna kan se vad andra skrivit ut har bidragit till denna utveckling. Samtidigt som psykisk ohälsa ökar och flera av läkemedlen inom psykiatrins område är starkt beroendeframkallande, ökar även andra former av beroenden i samhället. Bitten Jonsson, sjuksköterska och beroendeterapeut, pratade under konferensen om det ofta dolda men växande beroendet av bl.a. socker och mjöl.

Jonsson ser en uppenbar risk att det som idag leder till olika psykiatriska diagnoser i själva verket handlar om olika beroenden. Något som enligt Jonsson gör det viktigt att arbeta med beroendeproblematiken och dess mekanismer än enbart de psykosociala symtomen.

Jonsson konstaterar också att matens betydelse för psykisk hälsa är mycket stor, vilket man sällan tar hänsyn till inom vården. – Ser vi på många av våra ungdomar idag så äter de en mycket bristfällig kost som bidrar till såväl ångest, orkeslöshet, som depression, säger Jonsson. Jonsson menar vidare att många som visar symtom på depression i själva verket inte alls är deprimerade, utan visar enbart tecken på ren energibrist på cellnivå.

En annan viktig aspekt som Jonsson lyfter upp är vår tarmflora och vår förmåga att ta upp näringsämnen från den mat vi äter. – Det sägs att vi är vad vi äter. Vi är inte vad vi äter, utan vad vi tar upp av näringen, säger Jonsson.

Förbättrad livsmedelskvalitet för ökad hälsa

Kosten har en mycket central roll för vår hälsa och vårt välmående. Att prata om hälsa utan att se till den mat som vi stoppar i oss är som att prata om målen utan att någonsin tänka på hur vi kan nå dem. Vi äter mycket processad och näringsfattig mat, ofta med mycket kemikalier och andra för kroppen onaturliga ämnen. Något som starkt bidrar till många av våra vanligaste folksjukdomar. Översynen av kosten borde därför vara en självklar del i alla hälsofrämjande insatser.

– Att enbart förbättra livsmedelskvaliteten skulle kunna ha en förebyggande och behandlande effekt på t.ex. depression, stress och utmaning, säger dietisten Jenny Levin. Enligt Levin handlar en ökad livsmedelskvalitet på faktorer inom animalisk kost t.ex. om hur djuren växt upp, vad de har ätit, hur de slaktats, hur köttet processas. Inom vegetabilier handlar det enligt Levin om bl.a. kvaliteten på jorden och hur grödorna odlats och processats innan det når våra matbord. Med tanke på kostens centrala roll för hälsa, ser Levin att kostbehandling skulle kunna utgöra ett relativt lätt och effektivt komplement till övriga behandlingsinsatser inom vården.

Fysisk aktivitet och psykisk hälsa

Ofta består vår sammansatta hälsa av flera olika faktorer som på olika sätt samverkar med varandra. Ser vi på oss människor som andliga, emotionella, psykiska, fysiska och sociala varelser, är det viktigt att vi även ser vilka behov som vi har inom resp. område av vår tillvaro. En som på konferensen fokuserade på vår fysiska hälsa och dess koppling till vår psykiska hälsa, var psykiatrikern Jill Taube.

Taube konstaterade mot bakgrund av befintlig forskning att kopplingen mellan t.ex. fysisk aktivitet och depression är tydlig. Taube lyfte även upp möjligheten för vårdpersonal att förskriva fysisk aktivitet på recept (FaR), och nämnde sjukvårdens handbok, Fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling (FYSS), som ett verktyg för detta. Enligt Taube kan alla legitimerade förskriva fysisk aktivitet som behandling för sina patienter, men att många inte vet om denna möjlighet. Taube säger även att det sällan finns en risk eller några biverkningar av fysisk aktivitet, så som oftast är fallet med psykofarmaka.

Taube tog även upp den ohälsa som finns bland läkare och övrig vårdpersonal, och nämnde då ett relativt nystartat kollegialt nätverk på bl.a. Facebook, Vem tar hand om doktorn?, med syftet att diskutera och ge stöd till läkare i deras profession och arbetssituation.

Leena K. Nygren, ordförande i Föreningen för Integrativ Medicin (FIM). Foto: Lasse Mattila

Kunskap och engagemang för en nödvändig revolution

När jag sammanfattar mina samlade intryck för konferensen så handlar många av dessa om kunskap och engagemang. Det är också vad jag känner att konferensen handlade om. Att inspirera och att lyfta upp alternativa perspektiv på både psykisk ohälsa och våra olika stödinsatser, i syfte att bidra till ökad psykisk hälsa i samhället.

För att få till stånd en hållbar positiv förändring, både i samhället i stort och inom människovårdande yrken, ser jag just kunskapen och engagemanget som avgörande faktorer för denna. Och sett till samhällsutvecklingen med skenande fysiska och psykiska ohälsan, lavinartade ökningen av psykiatriska diagnoser, och explosionsartade ökningen av förskrivningar av psykofarmaka, så känns ett paradigmskifte nödvändigt.

Som även FN:s förtroendeläkare, Dainius Puras, konstaterar i sin senaste rapport, så krävs det en ”revolution” och ett paradigmskifte inom vården när det gäller synen på psykisk hälsa/ohälsa. Som även Puras konstaterar så är den idag dominerande biomedicinska modellen och dess överdrivna medicinering, samt förvrängda användning av evidens, ett hinder för en positiv och mer hållbar förändring.

Efter att ha arbetat med barn och unga i utsatta situationer i över 20 år, och efter att från nära håll fått bevittna både framgångar och den nuvarande biomedicinska synens förödande konsekvenser, ser jag den av även Puras efterfrågade revolutionen vara lika möjlig som nödvändig.

Men ingen revolution sker utan kamp och friktion. Ingen förändring kommer till stånd utan dem som är beredda att verka för den. Kunskapen finns, engagemanget på många håll likaså. Frågan är bara om vi kan kanalisera all den kunskap och allt det engagemang som finns, och om vi är redo för revolutionen.

Lasse Mattila
Debattör, socionom, föreläsare, handledare och författare

Länkar

Spotify