Känslor är inte sjukdomar, störningar eller dysfunktioner. Jag ser att vi i vår samtid har en tendens att patologisera och sjukförklara det som det som egentligen är funktionella reaktioner på livets påfrestningar. Detta leder bevisligen inte till någon hållbar positiv förändring för vare sig oss själva, våra barn och unga, samhället eller folkhälsan.

För att vi ska kunna skapa hållbar positiv förändring behöver vi kunskap om och förståelse för de bakomliggande orsakssambanden till de olika uttryck på lidande som vi upplever eller möter i vår vardag.

Jag vill i mitt arbete bidra till en ökad förståelse för psykiskt lidande och dess olika uttryck och orsakssamband, samt till ökad kunskap om hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade människosyn. Detta för att skapa hållbar positiv förändring för både våra medmänniskor och för samhället.

Emotionell smärta orsak till ’psykisk ohälsa’

’Psykisk ohälsa’ är ett mångfacetterat begrepp som omfattar ett brett spektrum av uttryck. Till dessa kan bland räknas oro, ångest, nedstämdhet, beroende, sömnsvårigheter och suicidalitet. Beroende på vem som definierar ’psykisk ohälsa’, och i vilket sammanhang detta sker, kan innebörden av begreppet se väldigt olika ut. Den idag dominerande biomedicinska och farmakologiskt inriktade synen på ’psykisk ohälsa’ har visat sig vara både otillräcklig och kontraproduktiv, och behovet av alternativa perspektiv har aldrig varit större. Och alternativen finns.

Ser vi till den explosionsartade ökningen av den diagnosticerade psykiska ohälsan i samhället kan vi konstatera att dagens dominerande biomedicinska och farmakologiskt inriktade syn på psykisk ohälsa är lika kontraproduktiv som ohållbar. För att läka de olika symtomen av det vi idag kallar för psykisk ohälsa behöver vi bredda perspektiven när det gäller både förståelsen och behandlingen av fenomenet. Detta utifrån faktumet att orsakerna till psykisk ohälsa så gott som alltid kan härledas till trauma och emotionell smärta snarare än till biomedicinska och genetiska faktorer.

Offentliga definitioner av psykisk ohälsa

När det gäller psykisk ohälsa varierar ofta begreppets innebörd beroende på sammanhanget som det används i. Det som ofta formar allmänhetens syn på olika fenomen är de definitioner som våra offentliga myndigheten förmedlar. Ser vi till våra svenska myndigheters definitioner av psykisk ohälsa så beskriver Socialstyrelsen psykisk ohälsa som ett ”sammanfattande begrepp för både mindre allvarliga psykiska problem som oro nedstämdhet, och mer allvarligare symtom som uppfyller kriterierna för psykiatrisk diagnos”. [1] Som psykiska besvär benämner Socialstyrelsen ”tillstånd av nedsatt välbefinnande i samband med psykisk obalans eller vid symtom som oro, ångest, nedstämdhet eller sömnsvårigheter.” Psykiska besvär kan enligt Socialstyrelsen påverka en persons funktionsförmåga i olika grad. Att ha psykiska besvär som inte uppfyller kriterier för ”psykiatriska tillstånd” innebär enligt Socialstyrelsen en klart ökad risk för att senare utveckla allvarlig psykisk ohälsa. Det som Socialstyrelsen benämner som psykiatriska tillstånd är ”allvarlig psykisk ohälsa, som tar sig uttryck i olika syndrom som uppfyller kriterier för en psykiatrisk diagnos, till exempel ADHD eller depression.” För klassificering av dessa tillstånd används i Sverige Världshälsoorganisationens, WHO:s, diagnossystem, ICD (International Statistical Classification of Diseases and Related Health Problems), som innehåller ett hundratal olika psykiatriska diagnoser. Som stöd vid den diagnostiska processen används även av amerikanska psykiaterföreningen framtagna diagnossystem DSM (Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders).

Folkhälsomyndigheten (FHM) definierar psykisk ohälsa på ett liknande sätt. Enligt FHM består psykisk ohälsa av både ”psykiska besvär och kliniskt definierade sjukdomstillstånd.” Det som myndigheten betraktar som psykiska besvär är bl.a. ”olika tillstånd då människor visar tecken på psykisk obalans eller symtom som oro, ångest, nedstämdhet eller sömnsvårigheter.” Det som FHM benämner som psykisk sjukdom (eller kliniskt definierade sjukdomstillstånd) är bl.a. tillstånd där flera symtom uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos enligt ICD eller DSM. [2]

 

Folkhälsomyndigheten, 2017-07-06

 

Godtycklig psykiatrisk praktik och diagnostisk inflation

Medan diagnoskriterierna sjunker kraftigt för varje upplaga av de idag använda diagnosmanualerna, har den ofta godtyckliga psykiatriska praktiken skapat en diagnostisk inflation vars konsekvenser på många håll blivit förödande. Med tanke på att det inte finns några biologiska tester, så som blodprov, röntgen eller andra undersökningar, som kan bekräfta psykiatriska diagnoser eller avslöja några ”psykiska sjukdomar”, är godtyckligheten vid diagnostisering mycket stor. Jämfört med de allra flesta medicinska disciplinerna så är den diagnostiska osäkerheten betydligt större inom psykiatrin och vid frågor rörande psykisk ohälsa. Något som skapar, inte bara en lavinartad ökning av diagnosticerad psykisk ohälsa, utan även en onödig och negativ sjukdomsidentitet hos många som söker vård för sina psykiska och psykosomatiska symtom. [3]

Psykiatriska diagnoser vetenskapligt meningslösa

I en ny studie, publicerad i Psychiatry Research, konstateras psykiatriska diagnoser vara vetenskapligt meningslösa som verktyg i identifieringen och förståelsen av psykisk ohälsa. [4] Studien, ledd av forskare på University of Liverpool i England, involverade en detaljerad analys av fem centrala kapitel av diagnosmanualen DSM. Kapitlen handlade om schizofreni, bipolär sjukdom, depression, ångestsyndrom och traumarelaterade syndrom. Bland de mest centrala slutsatserna i studien fanns bl.a. att så gott som alla diagnoser döljer inflytandet av trauma och svåra livshändelser samt att psykiatriska diagnoserna berättar mycket lite om individuella patienter och vilken behandling de faktiskt behöver. Forskarna konstaterar även att de diagnostiska ”etiketterna” skapar ett olyckligt och mycket dysfunktionellt kategoriseringssystem när det gäller psykiska ohälsans olika symtom och deras bärare. Dr Kate Allsopp, som ledde studien, säger bl.a. att ”även om diagnostiska etiketter skapar en illusion av en förklaring är de vetenskapligt meningslösa och kan skapa stigma och fördomar.” Allsopp uppmanar också yrkesverksamma inom psykiatrin att se bortom diagnoserna och snarare överväga andra förklaringar till psykisk ohälsa, så som trauma och andra svåra livshändelser. [5]

Även professor Peter Kinderman från University of Liverpool, tidigare ordförande i brittiska psykologförbundet British Psychological Society (BPS), konstaterar att diagnossystemet antar felaktigt att psykisk ohälsa beror på psykiska störningar och förlitar sig starkt på subjektiva bedömningar om vad som är normalt. [6] Ytterligare en annan som håller med om psykiatriska diagnosernas meningslöshet är professor John Read på University of East London, som säger att ”det kanske är dags att vi slutar låtsas som att medicinskt klingande etiketter bidrar med någonting till vår förståelse av de komplexa orsakerna till mänskligt lidande eller vilken slags hjälp vi behöver när vi lider av psykisk ohälsa.” [7]

Synen på psykisk ohälsa både snäv och patologiserande

När det gäller den syn på psykisk ohälsa som dominerar stora delar av samhället, och som även representeras av våra svenska myndigheter, ser jag denna som både snäv och patologiserande. Jag ser synen ofta bidra till mycket begränsade och stigmatiserande tolkningar av psykiska symtom, samtidigt som den bjuder till ett sjukförklarande av ofta friska, eller i alla fall förståeliga, reaktioner på livets påfrestningar. Ser vi till den statistiskt skenande ökningen av psykisk ohälsa kan vi konstatera den aktuella biomedicinska och farmakologiskt inriktade synen som både otillräcklig och ineffektiv, ofta rent av skadlig, när det gäller förståelsen och behandlingen av de symtom som vi idag betecknar som psykisk ohälsa.

Myter kring psykisk ohälsa

En av de mest seglivade myterna kring psykisk ohälsa är den som gör gällande att psykisk ohälsa skulle bero på en kemisk obalans i hjärnan, och att vi kan återställa denna obalans med hjälp av psykofarmaka. För detta påstående har det aldrig funnits någon vare sig klinisk eller vetenskaplig evidens, [8] vilket nu glädjande nog också börjar uppmärksammas på flera håll. En del forskare kallar hela resonemanget om kemisk obalans som en total ”återvändsgränd”, [9] och även FN har uppmanat till att vi överger denna teori som en förklaringsmodell för psykisk ohälsa. [10] Sökandet efter den biomedicinska och neurokemiska förklaringen till psykisk ohälsa har visat sig vara lönlöst, i alla fall om vi ser till att genom dess olika myter hitta hållbara perspektiv på både förståelse och behandling av psykisk ohälsa. Vi har aldrig hittat, och kommer aldrig att hitta, orsakerna till människors emotionella och psykiska lidande i rent biomedicinska förklaringsmodeller.

En annan myt kring psykisk ohälsa är att denna skulle vara genetiskt betingat. Det må hända att en del av våra beteendemönster formade av psykisk ohälsa kan manifestera sig i familjer i ”nedstigande led”, men detta beror inte på att fenomenet är genetiskt utan snarare socialt konstruerat. En nyligen publicerad studie, som tittat just på arvs kontra miljöns påverkan på både hjärnans och våra kognitiva förmågors utveckling i tonåren, visar att miljörelaterade faktorerna opererar oberoende av genetiska faktorer. Detta belyser miljöns centrala och oberoende roll för våra liv och vår utveckling, inte bara under tidiga barndomen utan under hela uppväxten. [11] [12]

Ett bra exempel på emotionella och sociala aspekters påverkan och på sociala handlingsmönster är beroende. För många som lider av beroende fyller beroendet en kompensatorisk funktion i livet. Antingen dämpar beroendet och dess olika beteenden en inre emotionell smärta eller fyller ett inre tomrum, om så ofta tillfälligt i stunden. För att förstå beroende behöver vi förstå dess bakomliggande funktion för människor. Många som lider av beroende beskriver dess olika beteenden erbjuda smärtlindring, stressreduktion, och en känsla av tillhörighet till något. Många beskriver att beroendet mött och tillgodosett olika grundläggande mänskliga behov som inte blivit tillgodosedda på annat sätt. För att läka de olika symtom som beroendet har är det därför mer relevant att rikta fokuset på den emotionella smärtan och tomrummet istället för på själva beroendebeteenden och symtomen. [13]

Psykisk ohälsa en respons på livets påfrestningar

Det finns många uttryck för psykisk ohälsa. Symtom som ofta betecknas som psykisk ohälsa är bl.a. oro, ångest, nedstämdhet eller depressioner, sömnlöshet, koncentrationssvårigheter, manier, ilska, aggressioner, samt vanföreställningar och psykoser. Vi kan också se symtom som beroende, självskadebeteende, ätstörningar, självmordstankar och suicidalitet som olika uttryck för psykisk ohälsa.

Ser vi till de olika formerna av mänskligt lidande så börjar dessa aldrig med vare sig de psykiska, fysiska, sociala eller beteendemässiga uttrycken. Oavsett om vi pratar om depression, ångest, psykoser eller beroende, så är alla dessa symtom på emotionell smärta och på livets påfrestningar som vi inte haft eller fått verktyg till att hantera. Ser vi åter på exemplet beroende så innebär detta att alla som lider av beroende även lider av psykisk ohälsa. Däremot lever inte alla som lider av psykisk ohälsa i beroende. Psykiska ohälsans uttryck är många och de förhåller sig också olika till varandra. Däremot är det inte ovanligt att de samexisterar och samverkar med varandra på olika sätt. Det gemensamma för uttrycken är dock att de har sina orsaker i emotionella sår och i emotionell smärta.

Trauma och psykisk ohälsa

När det gäller våra emotionella sår och vår emotionella smärta har dessa alltid sitt upphov i olika trauman i våra liv. Med trauma menar jag händelser och upplevelser som belastat vårt system på ett sätt som gjort det övermäktigt för oss att hantera situationen med de resurserna som vi besuttit, i alla fall på ett sätt som kunnat skydda oss från emotionell smärta och emotionella sår. Händelser som uppenbarat sig med sådan intensitet och kraft att de brutit sig igenom vårt psykologiska försvar och vår handlingsförmåga. Det kan handla om fysiskt våld, hot, övergrepp eller olyckor. Men trauma behöver inte alltid innebära fysiskt våld, övergrepp eller andra ”uppenbart” integritetskränkande händelser och upplevelser. Trauma kan även vara separationer, omsorgsbrist och försummelse eller andra uttryck som hotar vår integritet och som gör att vi inte får våra grundläggande mänskliga behov tillgodosedda.

Studier, så som Adverse Childhood Expericences (ACEs), [14] visar att ju fler svåra upplevelser vi erfar som barn, desto större risk finns det att vi utvecklar psykisk ohälsa, beroende eller andra problemskapande beteenden, liksom fysisk ohälsa, som vuxna. Detta betyder inte att alla som upplevt trauma eller emotionell smärta utvecklar psykisk ohälsa, utan snarare att alla som lider av psykisk ohälsa bär på trauman och på emotionella sår.

Felaktiga diagnoser och skadliga behandlingar

I avhandlingen, ”A pill for the ill? Depression, Medicalization and Public Health” publicerar folkhälsovetaren och forskaren, Andreas Vilhelmsson på Lunds Universitet, resultaten av sin studie om patienters erfarenheter av antidepressiva läkemedel som behandling för depression. I studien lyfter Vilhelmsson även upp sociala faktorers påverkan på psykisk ohälsa, samt psykiska ohälsans samhälleliga konsekvenser sett utifrån ett folkhälsoperspektiv. Studien visar bl.a. att medan de vårdsökande såg orsakerna till sina upplevda symtom bero på belastande livsomständigheter och sociala faktorer, betraktade läkarna symtomen utifrån ett mer individuellt och patologiskt perspektiv. [15] Detta påverkade både fortsatta vårdförloppen och behandlingsvalen för patienterna. När det gäller just behandlingsvalen och de farmakologiska behandlingarna som läkarnas biomedicinska syn ofta resulterade i, konstaterar Vilhelmsson även att läkemedel aldrig kan lösa några grundproblem som många människor har i termer av arbetslöshet och andra sociala orsaker. [16]

Tendensen att individualisera, patologisera och medikalisera olika livs- och samhällsproblem är idag lika tydlig som olycklig. Majoriteten av de som upplevt trauma och som bär på emotionella sår blir ofta, när de väl söker vård för sina symtom, diagnosticerade med diverse psykiatriska diagnoser. Diagnoser som inte alltför sällan föranleder en farmakologisk behandling med omfattande och allvarliga biverkningar som resultat. Dessa psykofarmakainducerade biverkningar tolkas sedan ofta som nya ”sjukdomssymtom”, vilket många gånger leder till ytterligare diagnoser och ytterligare förskrivningar av psykofarmaka. Denna onda vårdcirkel läker aldrig några emotionella sår, tvärtom kapslar den snarare in grundorsakerna till de ursprungliga symtomen med mycket olyckliga och kontraproduktiva resultat. Med tanke på att 95 % av komplext traumatiserade barn uppfattas lida av något annat än ett posttraumatiskt tillstånd, [17] blir vårdförloppen av denna typ förödande såväl för barn, familjer, som för samhället. Att utgå från en bristfällig, eller rent av direkt felaktig, analys i förståelsen av de symtom som föranleder vårdkontakten får stora konsekvenser för både vårdvalen och för fortsatta vårdförloppen. Något som av naturliga skäl försämrar möjligheten till läkning och återhämtning avsevärt, och i förlängningen även ger stora negativa konsekvenser för folkhälsan, sett utifrån ett samhälleligt perspektiv.

Människan som en helhet

För att förstå de bakomliggande orsakssambanden och mekanismerna till psykisk ohälsa behöver vi betrakta människan som den sammansatta helhet som den är. Vi behöver se både helheten och dess olika delar, samt hur dessa delar samspelar och bidrar till vår upplevelse av lycka, hälsa och välbefinnande.

Vi människor är fysiska, psykiska, emotionella, sociala och andliga varelser. Vi har vår fysiska kropp av kött och blod. Vi har våra tankar, attityder och förhållningssätt. Vi har våra känslor och känslomässiga avtryck som våra olika livserfarenheter och upplevelser skapat i oss. Vi är också sociala varelser som lever i sociala sammanhang och samspelar med vår omgivning. Vi finns av en anledning och det finns en djupare mening med vårt liv och vår existens. [18]

Ser vi på de olika delarna av vårt väsen så samspelar dessa med varandra i en böljande rörelse. När det gäller utvecklingen av våra olika psykiska, fysiska och sociala symtom, har dessa allt som oftast sina grundorsaker i de emotionella avtryck och sår och i den emotionella smärta som vi upplevt och upplever i livet. Likt principerna vid ljudets eller ljusets förflyttning, cirklarnas rörelse på vattenytan och årsringarna på träden, expanderar våra olika känslomässiga avtryck inifrån och ut, för att sedan ta sig i uttryck i vår psykiska sfär, vår fysiska kropp och vårt beteende. [19] Denna rörelse exemplifieras tydligt vid trauma, som i sig är en överväldigande emotionell impuls, som sedan manifesterar sig i de andra delarna av vårt väsen. Detta innebär att det alltid är traumat som är upphovet till vår psykiska ohälsa och dess olika symtom, och att vi också måste börja återhämtningen från symtomen i bearbetningen av traumat. Vi kan givetvis dämpa symtomen på olika sätt (”utifrån och in”) under denna process, men läkningen av symtomen sker alltid i samma ordning som de uppstått, inifrån och ut.

Till skillnad från stora delar av den så kallade etablerade vården där vi utgår från symtomen och delar upp människan i olika fristående delar utifrån ”specialistområden”, behöver vi, om vi vill uppnå hållbar positiv förändring, inta en mer holistisk syn på människan. En syn där vi ser på människan som en helhet bestående av de olika samspelande delarna. Vi behöver även en mer orsaksorienterad hållning i förståelsen och behandlingen av psykisk ohälsa, istället för dagens symtomorienterade kunskapssyn.

Medvetenheten avgörande för återhämtning

Många som lider av psykisk ohälsa och dess olika symtom är omedvetna om orsakssambanden till symtomen. Något som även gäller stora delar av den i Sverige etablerade vården. För att vi ska kunna vidta relevanta åtgärder vid psykisk ohälsa behöver vi förstå och vara medvetna om dess bakomliggande orsakssamband och mekanismer. Att bli medveten är också ett avgörande steg i läkningen och återhämtningen.

För att skapa medvetenheten om den psykiska ohälsans orsakssamband krävs allt som oftast olika typer av psykosociala insatser och terapier. Vi kan aldrig uppnå medvetenheten med hjälp av en strikt biomedicinsk syn och psykofarmaka.

Även om medvetenheten har en avgörande betydelse för återhämtningen från psykisk ohälsa räcker inte en rent intellektuell förståelse och medvetenhet för en läkande transformation. [20] För att återhämtningen ska ske på djupet behöver vi även en djupare emotionell insikt om vår sanna natur. Vi behöver en djupare förståelse, acceptans och förening med våra livserfarenheter som bidragit till den emotionella smärta som orsakat vår psykiska ohälsa. Ofta sker denna typ av emotionellt och intellektuellt insiktskapande över tid och utifrån nya emotionella erfarenheter och omständigheter. Det som skadats i relation kan bara läkas i relation. I relation till vår omvärld, men framförallt till oss själva.

 

Mattila, L. Att förebygga livslångt utanförskap – en handbok för vuxenvärlden runt utsatta barn och ungdomar, 2015.

 

Alla kan drabbas

Med tanke på att psykisk ohälsa har sitt ursprung i våra emotionella erfarenheter kan vem som helst, beroende på omständigheterna som råder i livet, drabbas av dess olika symtom. Vi kan alla drabbas av förlamande ångest, vanföreställningar, beroende och psykoser, om det är så att belastningen på vårt system blir tillräckligt (för) stort.

Vi alla berörs av livets påfrestningar förr eller senare. Hur vi klarar av att hantera dessa beror dels på vår rådande sensibilitet, dels på vilka verktyg vi har fått med oss i livet att hantera påfrestningarna. Blir belastningen överväldigande i förhållande till vår aktuella förmåga att hantera denna, kommer vi alltid att uppleva olika symtom av psykisk ohälsa.

Att förstå och behandla psykisk ohälsa

Hur kan vi då tolka och förstå psykisk ohälsa och hitta effektiva insatser för att både förebygga och behandla dess olika symtom?

För att förstå psykisk ohälsa och dess anatomi behöver vi först se över vår syn på människan och hur de olika delar som vi består av ser ut och hänger ihop. Vi behöver betrakta oss själva och våra medmänniskor som såväl själsliga, emotionella, mentala, fysiska som sociala varelser. Vi behöver också förstå hur dessa olika dimensioner samspelar med varandra och utgör vår upplevelse av hälsa och välstånd.

Att förstå psykisk ohälsa

Ser vi på synen på och behandlingen av psykisk ohälsa internationellt så kan vi konstatera en stor variation i tolkningen av de symtom som i Sverige ofta föranleder en psykiatrisk diagnos. En variation som även gäller effekterna av de behandlingsinsatser som de olika teoretiska förklaringsmodellerna föranleder.

Studier visar att andelen människor som återhämtar sig från psykisk ohälsa är betydligt högre i s.k. ”utvecklingsländerna” än i s.k. ”industrialiserade länderna”. Ser vi t.ex. på schizofreni är återhämtningen 64 % jämfört med 18 % mellan utvecklingsländerna resp. industrialiserade länderna. [21] Huruvida detta beror på ett generellt sett mer familjeorienterat och känslomässigt stödjande samhällsklimat, på det faktum att användningen av psykofarmaka är betydligt mindre i utvecklingsländerna, eller på synen på psykisk ohälsa generellt, låter jag vara osagt. Något som vi dock kan konstatera är att synen på psykisk ohälsa skiljer sig markant även sett utifrån kulturella kontexter, vilket belyses tydligt i bl.a. Kunskapskanalens tredelade dokumentärserie, ”Lycklig utan piller”. [22] I dokumentärserien ser man på tolkningen och behandlingen av de symtom som vi benämner som psykisk ohälsa i olika delar av världen. I serien konstaterar man bl.a. att det i Ghana inte finns något ord för depression, istället ser man fenomenet mer som en vardaglig mänsklig kris som oftast behandlas med musikterapi, fysioterapi i form av dans, rådgivande psykoterapi, samt med mellanmänskligt psykosocialt stöd av de egna sociala nätverken. Man lyfter även upp Taiwan och Brasilien som exempel på länder där andlighet utgör en central del i både förståelsen och behandlingen av psykisk ohälsa, och där andlighet också är ett populärt inslag i den psykiatriska vården.

Ett annat exempel på en bredare syn på psykisk ohälsa i form av psykoser och schizofreni är av brittiska psykologförbundet, British Psychological Society (BPS), framtagna rapport, ”Understanding Psychosis and Schizophrenia”, [23] som också beskriver mer kontextuella orsakssamband till de symtom som vi idag betraktar som psykoser och schizofreni. Rapporten konstaterar bl.a. att höra röster är ett vanligt fenomen som ibland kan vara en reaktion på olika former av trauman, men som också i vissa kulturer kan vara en eftersträvansvärd och högt värderad förmåga. Rapporten gör också gällande att synen på det vi kallar för psykoser och schizofreni varierar stort mellan olika kulturella kontexter. Utöver rapporten om psykoser och schizofreni har BPS även tagit fram en motsvarande rapport om bipolaritet och dess olika orsakssamband, ”Understanding Bipolar Disorder – Why People Experience Extreme Mood States, and What Can Help.” [24] Även denna rapport erbjuder en bredare, i huvudsak icke-biomedicinsk, teoretisk ram för förståelsen och behandlingen av psykiska ohälsans olika symtom.

Ytterligare ett vidare perspektiv på psykisk ohälsa är det som ser t.ex. psykoser som andliga kriser och möjligheter till mänskligt växande snarare än några patologiska sjukdomstillstånd. [25] Man kan även se på psykos och dess mekanismer på motsvarande sätt som på feberns, där symtomen snarare är systemets aktiverade försvarsmekanismer mot överbelastning och stress än några sjukdomssymtom. Mekanismer som, om vi är öppna för det, också ger oss möjlighet att titta på och lära känna oss själva bättre, och förstå och hantera ångesten bakom de olika symtom vi upplever. [26] Psykos är därmed, sett ur detta perspektiv, ingen psykisk störning eller tecken på psykisk sjukdom, utan snarare en naturlig och till grunden funktionell reaktion, som möjliggör en ökad medvetenhet om oss själva och vår funktion. Eller som tjeckiska psykiatern, Stanislav Grof, skriver i sin bok ”Psychology of the Future”; [27] [28]

”En av de viktigaste konsekvenserna av utforskningen av holotropiska tillstånd är erkännandet av att många av de tillstånd som för närvarande diagnostiseras som psykotiska, och som vårdslös behandlas med undertryckande läkemedel, i själva verket är svåra stadier av omfattande personlig transformation och en spirituell öppningsprocess. Om de förstås och stöds på rätt sätt kan dessa psykospirituella kriser åstadkomma emotionell och psykosomatisk läkning, avsevärd psykologisk förändring och medvetenhetsutveckling.”

Ångesten som viktig del i mänsklig utveckling

Ett annat centralt och omdiskuterat fenomen inom området för psykisk ohälsa är ångest. Det finns idag ingen entydig definition på vad ångest är, men i likhet med många andra psykiska symtom tolkar ofta det biomedicinska fältet fenomenet som något från normaliteten avvikande och patologiskt. Det som historiskt kunnat betraktas som psykiskt obehag som följer med att vara en människa, så som oro, otrygghet, fruktan, ”rampfeber”, eller att vara rädd, har nu blivit till psykisk sjukdom och psykiatriska syndrom.

Ser vi på ångestens natur så bygger denna på en grundläggande otrygghet eller hot mot tryggheten. En känsla av att bli angripen, att sakna förmåga att handskas med en given situation, att vara hjälplös eller värdelös, men också att vara rädd för att mista anseende eller andra människors kärlek. I grunden är ångest ett inre tillstånd av osäkerhet och bristande självttillit, och därmed snarare än inre tolkning av något än en faktisk omständighet. [29] Ångesten kan även sägas vara en närvaro av flera motstridiga känslor samtidigt, samt ett resultat av att vi inte erkänner för oss själva vad vi känner. Att vi på ett sätt ”skär av” kontakten inåt.

Ångesten, liksom många av övriga symtomen på psykisk ohälsa, är i sig inget onaturligt eller sjukt. Ångesten är en naturlig reaktion i samspelet mellan våra inre och yttre omständigheter, samt en central beståndsdel i varje mänsklig utvecklingsprocess. Utan ångest, ingen lärdom. Även om trygghet på många sätt är en grundförutsättning för allt lärande, har ångesten en central roll för själva handlandet. Vi behöver tryggheten för att våga, och ångesten för att handla. [30]

När det gäller ångest för övrigt så kan denna vara både medveten eller omedveten. Medvetna ångesten är ofta kopplad till prestationer och upplevs många gånger av t.ex. idrottsmän, föredragshållare, eller andra som ofta uppträder i offentligheten. Omedvetna ångesten däremot är ofta kopplad till tidigare utsatthet och trauman. Det är också ofta den omedvetna ångesten som blir begränsande i vardagen och som genererar en toxisk stress i vårt system, vilket också kan föränleda olika typer av kroppsliga symtom så som matsmältningsbesvär, muskelsmärtor, huvudvärk. Oavsett vilken typ av ångest vi pratar om så är det fullt möjligt att lära sig hantera dess olika uttryck.

Att hantera ångest

Även om ångesten är en naturlig och sund reaktion kan den även, om den blir förhindrande eller förlamande, bli ett stort problem. Hur vi ser på och därmed också bemöter och behandlar ångesten har en avgörande betydelse för huruvida vi lyckas hantera den. Så länge vi betraktar ångest som något patologiskt kommer det också att vara något vi skäms över. Ser vi till dominerande psykiatrins resultat i arbetet med ångestproblematiken så kan vi se dessa många gånger vara mycket blygsamma. Även här har den biomedicinska kunskapssynen visat sig vara otillräcklig. I den gällande farmakologiska modellen blir patienterna i hög grad försökskaniner när det gäller medicinsk behandling av ångest. En behandling som inte alltför sällan genererar flera tillstånd och symtom som försvårar återhämtningen från symtomen.

För att hitta sätt atta hantera vår ångest behöver vi snarare acceptera och omfamna den, och se den som en värdefull ledsagare i vår egen utveckling. Istället för att bekämpa ångesten behöver vi lära oss at hantera den. När vi synliggör vår ångest och medvetandegör den är ett första steg till att få kontakt med oss själva. Detta möjliggör också att de svårare och djupare liggande känslorna, som ångesten håller undan, får komma fram och förstås. [31] Att lyfta fram ångesten i dagsljus är därför ett viktigt steg i processen att lära sig hantera även den ångest som förlamar och begränsar oss. Likt trollet i sagan tål ångesten inte dagsljus utan spricker ofta när det synliggörs. Med tanke på att ångestens psykologiska orsaker återfinns i det förflutna och i vår emotionella sfär, behöver vi även här fokusera bemötandet och behandlingen av ångesten på våra emotionella erfarenheter och avtryck.

Vikten av att ta vara på människors erfarenhetskompetens

Det finns idag flera internationella nätverk av människor som utifrån egen upplevd erfarenhet av de symtom som vi idag benämner som psykisk ohälsa vill bredda och nyansera synen på psykisk ohälsa. Ett bland många sådana nätverk är ”Intervoice – The International Hearing Voices Network”. [32] Intervoice är ett internationellt nätverk som länkar samman människor med erfarenhet av eller kunskap om att höra röster eller se visioner, och verkar också för att främja och dela relevant forskning inom området. Nätverket ser erfarenheterna eller förmågan att höra röster, se visioner, och andra relaterade fenomen som viktiga och meningsskapande erfarenheter som kan förstås på många sätt. Nätverket lyfter också upp vikten av en flerdimensionell förståelse kring fenomenen. Detta för att minska patologiseringen och stigmatiseringen i samhället kring erfarenheterna. På nätverkets hemsida kan man finna information om människors erfarenheter och upplevelser, men även praktisk information om hur man på olika sätt kan både förhålla sig till och hantera inre röster, visioner eller andra sensoriska upplevelser.

Det finns även otaliga enskilda individer som utifrån sin erfarenhetskompetens delar med sig av sina erfarenheter och upplevelser och sin syn på de olika symtom vi ofta ser som psykisk ohälsa. En av dessa är Dr. Eleanor Longden som i äldre tonåren började höra röster. Röster som initialt gjorde hennes liv, som hon själv uttrycker det, till en mardröm, men som hon sedan genom åren lärt sig att förstå, lyssna och hantera. Longden beskriver även hur förståelsen för rösterna, och i hennes fall även rösternas koppling till tidigare svåra livserfarenheter, kunde inte bara hjälpa henne att hantera rösterna utan även bidra till en personlig utveckling. Longden ser också rösterna som ofta sunda och förståeliga reaktioner på osunda omständigheter. [33]

Med tanke på den omfattande erfarenhetskompetens som finns om både den psykiska ohälsans olika symtom och om personlig transformation och återhämtning från symtomen, behöver denna kompetens lyftas fram i samtalen om psykisk ohälsa mycket mer. Detta för att erbjuda bevisligen fungerande och mer hållbara alternativ till dagens biomedicinska och farmakologiskt inriktade förklaringsmodell. Att ta vara på erfarenhetskompetensen samt uppmärksamma de kontextuella omständigheterna vid psykisk ohälsa skulle inte bara leda till en bredare förståelse och kunskap om psykisk ohälsa som fenomen, utan även vara helt i linje med den s.k. evidensbaserade praktiken som bl.a. Socialstyrelsen förespråkar. En praktik där just individens erfarenheter och önskemål samt kontextuella omständigheter utgör en viktig kunskapskälla för beslut om insatser. [34]

Socialstyrelsen, 2019-05-04.

 

Power Threat Meaning Framework

Ett annat exempel på ett bredare teoretiskt ramverk för förståelse av psykisk ohälsa är av brittiska psykologförbundet, The British Psychological Society (BPS), framarbetade ”The Power Threat Meaning Framework” (PTMF). [35] PTMF kan ses som ett alternativ till dagens biomedicinska ramverk i form av DSM och ICD, och kan beskrivas som en multifaktoriell och kontextuell förklaringsmodell som innefattar både sociala som psykologiska, men även biologiska, faktorer. Modellen belyser och förtydligar sambanden mellan samhällsstrukturer – såsom diskriminering, fattigdom och ojämlikhet – och trauman – såsom övergrepp och våld. PTMF belyser även följderna i form av det känslomässiga lidande och de atypiska beteenden som kan uppkomma ur den förvirring, rädsla eller hopplöshet som ojämlika samhällsstrukturer och trauman orsakar. Även om PTMF främst vänder sig till yrkesverksamma inom olika samhällsinstitutioner som kommer i kontakt med eller vars beslut rör människor med psykisk ohälsa, beskriver BPS ramverket röra alla människor. Detta då de faktorer som lyfts i ramverket egentligen är faktorer som påverkar alla människor i olika grad. [36] BPS summerar PTMF:s andemening i fyra grundläggande frågeställningar; [37]

1. Vad har hänt dig? (Hur opererar makt i din tillvaro?)
2. Hur påverkar det dig? (Hur ser de eventuella hot du upplever ut?)
3. Hur skapar du mening av detta? (Vad betyder det för dig?)
4. Vad har du behövt göra för att överleva? (Vilka hotresponser använder du?).

Till ovan läggs ytterligare två frågor;

5. Vad är dina styrkor? (Vilka tillgångar har du till makt? Hur kan du påverka?)
6. Vad är din berättelse? (Hur får du ihop detta och skapar mening?)

Frågorna i PTMF syftar till att skapa en inramning för förståelsen för de symtom på psykisk ohälsa som vi utifrån våra olika erfarenheter kan uppleva. Denna ram kan sedan användas istället för olika psykiatriska diagnoser i kommunikationen mellan t.ex. olika vårdgivare. [38]

För att läka symtomen behöver vi förstå och behandla orsakerna

Att förstå och därefter kunna behandla de olika symtomen som kännetecknar psykisk ohälsa kräver förståelse för de bakomliggande orsakerna till symtomen. Orsakerna som allt som oftast återfinns i vår emotionella sfär och i de emotionella avtrycken som livets påfrestningar lämnat i oss.

För att förstå psykiska ohälsans natur, och se dess olika symtom som naturliga och förståeliga responser på livets påfrestningar, behöver vi blir mer orsaksorienterade än symtomorienterade. Att läka de olika symtom som psykiska ohälsan genererar förutsätter att vi riktar vårt fokus på orsakerna, alltså emotionella smärtan och tomrummen, istället för på själva symtomen. [39]

Behovet av en holistisk grundsyn vid val av behandlingar

När vi väl har identifierat orsakssambanden och mekanismerna bakom symtomen behöver vi, utifrån ett tvärvetenskapligt, multifaktoriellt och kontextuellt perspektiv, se vilka insatser som lämpar sig bäst i de olika situationer som vi möter. Det finns idag en uppsjö av olika medicinfria behandlingsalternativ att välja emellan, och även om dessa sällan får samma utrymme i den offentliga debatten som de farmakologiskt inriktade behandlingsformerna, så finns de. En av många aktörer som arbetar för att främja sådana behandlingsformer är Föreningen Alternativ till Psykofarmaka (FAP). FAP är en nationell partipolitiskt och religiöst obunden allmännyttig ideell förening, vars syfte är att bidra till bättre folkhälsa i Sverige. Detta bl.a. genom att främja medicinfria behandlingsformerna vid psykisk ohälsa, och genom att främja etableringen av ett tvärvetenskapliga, multifaktoriella och kontextuella perspektiv i tolkningen och behandlingen av psykisk ohälsa som komplement till dagens biomedicinska förklaringsmodell. Föreningen arbetar även aktivt för ökat patientinflytande och patientsäkerhet inom hälso- och sjukvården och då framförallt inom psykiatrins område. [40]

När det gäller de multifaktoriella och psykosociala förklaringsmodellerna och de ofta icke-farmakologiska behandlingsinsatserna som en holistisk människosyn genererar, är dessa många gånger både effektivare och framförallt säkrare än dagens farmakologiska behandlingsinsatser. Detta gör främjandet av en holistisk människosyn och möjligheten till ett fritt behandlingsval vid psykisk ohälsa viktigt både ur en patientsäkerhetssynpunkt och ur ett folkhälsoperspektiv.

Förståelse avgörande för relationella förändringsarbetet

För att uppnå en bredare förståelse på psykisk ohälsa behöver vi börja fråga människor vad de upplevt och varit med om, och hur detta påverkat dem, istället för att fråga vad som är fel med dem och varför de mår eller beter sig som de gör. De svar som vi med dessa nya frågor kommer att få ger oss helt andra ledtrådar än de symtomorienterade frågorna i vårt sökande efter effektiva och säkra insatser i både det förebyggande och det symtominriktade arbetet. Svaren kommer också att ge oss en större mellanmänsklig förståelse, som i sin tur ger oss bättre förutsättningar för det relationella arbetet. [41] Ett arbete som jag betraktar som den enskilt viktigaste framgångsfaktorn i alla typer av förändringsarbete. [42] Ser vi på vår samtid och på den ökande fysiska och psykiska ohälsa som kännetecknar denna, känns den relationella omsorgen och det relationella stödet för människor lika viktigt som nödvändigt. Idag kanske viktigare än någonsin.

Traumamedveten omsorg

Det finns flera sätt att behandla de trauman som livets påfrestningar ibland resulterar i. En grundhållning för bemötande och behandling av trauma är ”Traumamedveten omsorg” (TMO), ett forskningsbaserat förhållningssätt utformat av australiensiska psykologerna Dr. Howard Bath och Dr. Diana Boswell. TMO syftar till att samla och tillgängliggöra den forskning och den kunskap som finns om barndomstraumans betydelse för mänsklig utveckling, men också om hur vi kan bemöta och behandla trauman på ett hälsofrämjande och läkande sätt. TMO vänder sig till både yrkesverksamma och till andra viktiga vuxna så som föräldrar, familjehemsföräldrar, boendepersonal, lärare eller idrottsledare som möter barn och unga i sin vardag. [43] TMO bygger på tre ”grundpelare”; [44]

1. Säkerhet: Att skapa av en säker miljö där barnet kan känna sig tryggt, slappna av och ta hand om normala utvecklingsuppgifter;
2. Anknytning: utveckla positiva och förtroendefulla relationer mellan barnet och dess nära omsorgspersoner samt engagemang i normativa        samhällsfunktioner som t.ex. idrottslag, ungdomsgrupper och andra fritidsaktiviteter. Ibland behöver barnet även återanknyta till sina kulturella rötter;
3. Hantering: hjälpa barnet att utveckla färdigheter för konstruktiv hantering av livets utmaningar och av de problematiska känslorna och impulserna som utgör kärnan i traumatiska stressen.

Ovan nämnda ”grundpelare” är i ständig och nära samverkan med varandra i den traumamedvetna omsorgen. Säkerhet, anknytning och hantering är också inte bara centrala aspekter för en läkande miljö utan även grundläggande för personlig utveckling och ett positivt personligt växande. [45]

All förändring börjar i oss själva

Vi är alla människor. Det sätt som vi, genom våra egna liv, lär våra barn hantera livets påfrestningar har en avgörande betydelse för deras beredskap och förmåga att faktiskt göra det. Livet innehåller alltid både glädjeämnen och sorger. Hur vi hanterar dessa formar våra liv och vår upplevelse av lycka och meningsfullhet i tillvaron.

Att som vuxen reflektera över sin egen resa genom livet, och hur denna har påverkat en, är avgörande för hur vi själva fungerar, och hur vi förmår förmedla de mest centrala sociala och emotionella färdigheterna till dem som vi finns till för. Detta oavsett om det är i vår roll som föräldrar, yrkesverksamma, eller som medmänniskor i största allmänhet. Samhället har aldrig behövt socialt och emotionellt kompetenta och traumamedvetna föräldrar, lärare, läkare, socialarbetare, föreningsledare och behandlare mer än nu.

Behandling av trauman och våra emotionella sår avgörande för arbetet med psykiska ohälsan

Det sägs att trasiga vuxna ger trasiga barn. Huruvida trasiga barn sedan växer upp till trasiga eller hela vuxna senare i livet beror ofta på det stöd som de får av människorna i sin omgivning. För adekvat stöd krävs närvaro, engagemang, kunskap och omsorg. Oavsett vilken roll vi har i varandras liv, och oavsett tid. Att lära våra barn grundläggande sociala och emotionella färdigheter, att hantera livets glädjeämnen och påfrestningar, är därför bland det viktigaste vi vuxna kan ägna vår tid åt. Att hjälpa människor, barn som vuxna, att förstå och behandla sina trauman och sina emotionella sår är därvid avgörande, inte bara för våra enskilda barn och unga och deras familjer, utan även för samhället och för folkhälsan. Det är först när vi förstår detta som vi kan förebygga och behandla det som vi idag kallar för psykisk ohälsa.

Lasse Mattila

 

[1] Kunskapsguiden. Vad är psykisk ohälsa? Socialstyrelsen, 2016-10-14.

[2] Folkhälsomyndigheten. Vad är psykisk ohälsa? Folkhälsomyndigheten, 2020-03-06.

[3] Mattila, L. Psykiatriska diagnoser skadar mer än de hjälper. 2018-04-09.

[4] University of Liverpool. Psychiatric diagnosis “scientifically meaningsless”. ScienceDaily, 2019-07-08.

[5] University of Liverpool. Psychiatric diagnosis “scientifically meaningsless”. ScienceDaily, 2019-07-08.

[6] University of Liverpool. Psychiatric diagnosis “scientifically meaningsless”. ScienceDaily, 2019-07-08.

[7] University of Liverpool. Psychiatric diagnosis “scientifically meaningsless”. ScienceDaily, 2019-07-08.

[8] Marx, A. Gå inte på myten om kemisk obalans i hjärnan. Expressen Debatt, 2019-12-23.

[9] Malenka, R, Moving beyond ‘chemical imbalance’ theory of depression. Brain and Behavior Res Found, 2012.

[10] Puras, D, United Nations General Assembly, Report of the Special Rapporteur on the right of everyone to the enjoyment of the highest attainable standard of physical and mental health, 2017.

[11] Lindberg, F. Uppväxtmiljön påverkar hjärnans utveckling i tonåren. Karolinska Institutet, 2020-05-20.

[12] Judd N, Sauce B, et al. Cognitive and brain development is independently influenced by socioeconomic status and polygenic scores for educational attainment. PNAS, 2020.

[13] Maté, G. “Addiction is a response to emotional pain”. BBC Ideas, 2019-11-11.

[14] Centers for Disease Control and Prevention (CDC). Adverse Childhood Experiences (ACEs), 2020-04-02.

[15] Vilhelmsson, A. A Pill for the Ill? Depression, Medicalization and Public Health. Lund University, 2014.

[16] Studie: Läkare medicinerade livsproblem. SVT Nyheter, 2019-11-29.

[17] Brynielsson, J. Utbildning: Komplex traumatisering och dissociation – diagnostik och behandling. Stockholm, 2018-09-07.

[18] Mattila L. Att förebygga livslångt utanförskap – en handbok för vuxenvärden runt utsatta barn och ungdomar, 3:e upplaga. Lasse Mattila AB, 2017.

[19] Mattila L. Att förebygga livslångt utanförskap – en handbok för vuxenvärden runt utsatta barn och ungdomar, 3:e upplaga. Lasse Mattila AB, 2017.

[20] Maté, G. Cracked up: The evolving conversation (Ep. 3) – Trauma as the root cause of addiction, Zoom webinar, 2020-05-22.

[21] Schizophrenia and psychosis – Can schizophrenia be cured? Human Givens Institute, hämtad 2020-05-26.

[22] Lycklig utan piller. Kunskapskanalen, UR Play, 2015.

[23] British Psychological Society. Understanding Psychosis and Schizophrenia – Why people sometimes hear voices, believe in things that others find strange, or appear out of touch with reality, and what can help. British Psychological Society, 2017.

[24] British Psychological Society. Understanding Bipolar Disorder – Why people experience extreme mood states, and what can help. British Psychological Society, 2010.

[25] Sörensen, J-M. Kan vi se psykose som en spirituell krise? Allt om din helse, 2019-09-25.

[26] Sörensen, J-M. Hvem är det egentlig som förstår seg på psykose? Nettavisen Nyheter, 2019-11-25.

[27] Sörensen, J-M. Hvem är det egentlig som förstår seg på psykose? Nettavisen Nyheter, 2019-11-25.

[28] Grof, S. The Psychology of the Future – Lessons from Modern Consciousness Research. ResearchGate, January, 2000.

[29] Moxnes, P. Positiv ångest: hos individen, gruppen och organisationen: ett organisationspsykologiskt perspektiv. Natur & Kultur, 2001.

[30] Moxnes, P. Positiv ångest: hos individen, gruppen och organisationen: ett organisationspsykologiskt perspektiv. Natur & Kultur, 2001.

[31] Moxnes, P. Positiv ångest: hos individen, gruppen och organisationen: ett organisationspsykologiskt perspektiv. Natur & Kultur, 2001.

[32] Intervoice – The Internationel Hearing Voices Network.

[33] Longden, E. The voices in my head. TED – Ideas worth spreading, 2013.

[34] Socialstyrelsen. Att arbeta evidensbaserat. Socialstyrelsen, 2019-05-04.

[35] British Psychological Society. The Power Threat Meaning Framework – Towards the identification of patterns in emotional distress, unusual experiences and troubled or troubling behaviour, as an alternative to functional psychiatric diagnosis. British Psychological Society, Division of Clinical Psychology, 2018.

[36] Grisell, D. Ett banbrytande alternativt ramverk till DSM och ICD. Mad in Sweden, 2019-04-25.

[37] Marell, F. Brittiska psykologförbundet överger psykiatriska diagnoser – The Power Threat Meaning Frame. Psykodynamiskt Forum, 2020-01-11.

[38] Marell, F. Brittiska psykologförbundet överger psykiatriska diagnoser – The Power Threat Meaning Frame. Psykodynamiskt Forum, 2020-01-11.

[39] Mate, G. “Addiction is a response to emotional pain”. BBC Ideas, 2019-11-11.

[40] Föreningen Alternativ till Psykofarmaka (FAP).

[41] Mattila, L. Vi behöver förstå för att kunna förändra och älska för att kunna förstå. 2020-02-28.

[42] Mattila, L. Att bygga bärande relationer – om vuxenvärldens möjligheter i arbetet med utsatta barn och unga. Lasse Mattila AB, 2015.

[43] Rädda Barnen. TMO – Stöd till barn som upplevt svåra händelser. Rädda Barnen, hämtat 2020-05-27.

[44] Bath, H. The three pillars – The three pillars of transforming care. Healing in the “other 23 hours”. Rädda Barnen, hämtat 2020-05-27.

[45] Bath, H. The three pillars – The three pillars of transforming care. Healing in the “other 23 hours”. Rädda Barnen, hämtat 2020-05-27.